Min lilla älskling.....

Just nu är jag deppig. jag måste få vara det nu.
Allt känns så hemskt. Orättvist.
jag ska inte skriva att mitt liv suger som man alltid gör i sånna här tillfällen, för det här handlar inte ett skit om mej, det är ingen som ska tycka synd om mej.

Tyck synd om min älskade katt istället. Hon blev bara 4 år (skulle fylla fyra på fredag...)
pga en svår förlossning med 4 till 5 ungar. vi vet inte... nått hade fastnat och vi vet inte vad och en låg kvar längre upp i magen. Hon hade hållit på i över 24 timmar med värkar och hon orkade inte mer...
Hon hade så ont. Och hennes stackars barn fick inte leva längre än ett dygn, dom fick inte ens några namn.

Tyck synd om min stackars Ling, som fick stå ut med sån smärta så länge...
Tyck synd om hennes stackars barn som vi fick ta bort tillsammans med henne...
Tyck synd om min stackars mor som var tvungen att ta det beslutet, ensam...
Men tyck inte synd om mig, för jag må ha ont i hjärtat och jag har gråtit så det svider och ömmar i ögonen. Men jag har inte utsatts för någon sådan fysisk eller psykisk smärta som min älskade Tingeling har.

Älskade lilla Tingeling...
Jag saknar dej gumman...