Sådärja

Äntligen börjar det hända något. Känner mig seg i huvudet, vinglig och ögonen är tunga med en smula svårt att fokusera, allt går liksom lite långsammare än vanligt. Jag vill tacka seroquel depot, imovane, stesolid och nytt snus för denna känsla, den är minst sagt välkommen nu när allt inombords går sönder. Har även hittat ett alltför bra tillhygge som jag hoppas klara mig från att spåra ur med, men just nu kan vad som helst hända känns det som. Min sambos alarm ringer väl om någon timme och här sitter jag i vardagsrummet, borta men vaken och försöker fly verkligheten. Hur länge jag får sova imorgon är ytterst oklart. Nu har mobilen 33 stabila procent i alla fall så jag borde nog släppa det jag sysslar med och återvända till sängen igen lite tyst och försiktigt utan att ramla och väcka hela världen. Förhoppningsvis säger jag härmed godnatt, förhoppningsvis får jag frid för en stund nu, men det visar sig väl.