Emetofobitriggad

Har precis tryckt i mig 15 mg Stesolid och väntar bara på att bli stenad, för ikväll hände det som bara inte får hända för någon med min fobi. Emetofobi. Vi skulle precis börja kvällens teaterrep när en i gruppen går ut från reprummet en stund. Hen kommer tillbaka efter ett tag och ser helt borta ut och säger "Jag spydde nyss, så jag ska nog åka hem..", varpå hen får en kram från en annan i gruppen och sedan tar sina grejer och lämnar rummet för att åka hem. Inom mig blir allt kaos, jag blir livrädd, men lyckas ändå stanna kvar i rummet och körde på på repet i tre timmar som vanligt. Sedan åkte jag hem i ren panik och nu har jag alltså precis tagit tredubbla dosen av min ångestdämpande. Jag är så.jävla.rädd för att ha blivit smittad. Inte för att vi ens vet om hen är sjuk, det kan ju vara något helt annat, men min hjärna tror självklart alltid det värsta. Jag försöker intala mig att risken typ inte ens finns, hen vistades i rummet efter "den lilla incidenten" i max tre minuter, och det var ju inte som att jag rörde personen, däremot blev jag fysisk med personen som kramade hen under repet. Det är ju teater, det blir fysisk kontakt ibland, så det var ju bara att köra på.. så ja, jag är väl rädd att bacillerna antingen spred sig i rummet där vi sedan repade i tre timmar, eller att de spreds till personen som kramade och sedan spreds över till mig. Som sagt, min hjärna arbetar på högvarv med att intala mig att det inte är någon fara, att risken knappt finns, och samtidigt som en liten del av mig inser att min oro och ångest i princip är onödig och att jag nästan är fjantig, så tar rädslan och säkerhetstänket över. Det får inte hända, det får inte, det går inte, jag dör hellre. På riktigt, jag blåser skallen av mig själv om något händer mig nu inom de närmsta 48 timmarna. Jag försöker också intala mig att jag kanske är immun mot den typen av sjukdom, det sägs ju att har man klarat sig i 10-15 år så är man en av de 20% som antas vara immuna, och jag har klarat mig i snart 17 år.. så.. men rädslan tar över, säkerhetstänket först. Dessutom kommer jag inbilla mig att jag blivit sjuk varenda minut av de närmsta 48 timmarna, det är så min hjärna och kropp reagerar, så jag ser verkligen fram emot 48h av skräck..
Nu väntar jag bara på effekten från Stesoliden, har aldrig tagit så mycket som 15 mg, har tagit 10 en gång men that's it. Förhoppningsvis försvinner jag iväg någonstans i ett trevligare tillstånd än denna rena skära äckliga jävla panik snart. Fans jävla helvete vad jag hatar det här, sådant här får inte hända mig, det får inte, jag klarar inte av det här. Jag skriver bara av mig all jävla ångest just nu, ingen behöver läsa, jag måste bara få ut all oro jag känner. Snälla tabletter funka nu, jag vill bort, jag orkar inte finnas till just nu.