Känslostorm

Ingen behöver läsa det här. Jag vet knappt själv vad jag skriver och allt är bara skräp och gnäll och depp i alla fall så ingen vill nog läsa det ändå, det är för deprimerande.

-

Jag orkar inte. Jag orkar bara inte. Ingenting går bra, allt går åt helvete och jag har så jävla mycket tyngder på mina axlar. Samtidigt som jag försöker hantera ett medicinskifte utan att bryta ihop, samtidigt som jag lägligt nog drabbats av någon jäkla förkylning som också sitter som värk i hela kroppen och bara sänker mig totalt. Jag ligger här på min jävla soffa och vill bara gråta, jag orkar inte mer, jag vill ingenting. Allt jag gör går åt helvete. Pappersarbete och ansökningar och en jävla massa skit som måste göras, en sambo som oroar sig för allt sådant och allt som jag inte klarar av mer än vad han kanske faktiskt oroar sig över mig och hur jag mår, jag orkar.inte.mer. Jag är så jävla värdelös. Fick för mig att sminka mig och försöka spela in en cover för att åtminstone göra NÅGONTING och dessutom något som gör mig glad men inte ens det klarar jag av, rösten är förstörd av förkylningen och allt låter bara rent åt helvete. Kan inte ens sjunga ordentligt. Sämst är jag, sämst sämst sämst sämst fan fan fan fan. Alla känslor bara sköljer över mig totalt. Vet inte vart jag ska ta vägen. Vet bara att jag känner mig ful, äcklig och värdelös och att jag ligger däckad i soffan med smärta överallt och bara vill få försvinna. Om jag inte levde, vad mycket lättare allt hade varit. Jag hade sluppit existera. Folk hade sluppit oroa sig för mig och min ekonomiska situation och min sjukskrivning och jobb jag inte klarar av och allt jag inte förmår att hantera. Stackars jävlar som måste stå ut med mig. Kommer bara en jävla massa skit ur min mun nu eller kanske snarare ur fingrarna som skriver, men eftersom ingen ändå läser min blogg så spelar det väl ingen roll vad jag skriver, ingen lär reagera och bli arg eller orolig eller ledsen eller irriterad i alla fall. För jag vill inte oroa någon, jag vill ju inte vara en besvikelse, hela mitt liv har gått ut på att göra allt för att inte vara en besvikelse varken för mig själv eller för andra, och när jag misslyckas såhär brutalt att jag bara kan hata mig själv så har allt förstörts. Fan också. Fan fan i helvetes jävlars fan. Försvinn bara, du tillför inget vettigt ändå, du är bara en belastning. Punkt.