Kaos

Jag bangade på att börja med den nya medicinen idag. Har läst för mycket skräckberättelser om folk som mått skit när de börjat med den även om jag vet att jag inte ska läsa sådant för det skrämmer bara upp mig, men jag var för rädd idag helt enkelt. Hade ett tretimmarsrep med skådisgruppen nu ikväll att tänka på och ville verkligen inte må dåligt när jag var där. Så jag tog stess innan jag åkte dit och repet gick toppenbra och var jättekul, men nu sitter jag här igen mitt i natten med tårar i ögonen. Fan. Jag är så jäkla skör just nu och allt jag behöver är kärlek och omtanke, men man vill ju inte vara den som är needy och jobbig även om jag tror att jag redan börjat yttra sådana tendenser, fan också. Jag önskar bara att det kunde synas utanpå hur jävla skör man kan bli av ett medicinbyte. Jag sover för mycket, dras med huvudvärk, gråtattacker, i eftermiddags satt jag och skakade, kallsvettades och fick dessa jäkla brainzaps som jag tenderar att få vid medicinskiften och nedtrappningar. Allt inuti gör ont och jag känner mig så ensam fastän jag vet att jag inte är det. Men jag är som vanligt så bra på att låtsas, tränger bort det mesta och gör allt för att vara mitt vanliga spralliga glada jag inför andra människor. Jag vill ju bara vara normal, vara "som vanligt". Hur jag nu är när jag är "som vanligt", vet ju knappt när jag är det och inte. Satfläsk, åt helvete med allt.

Imorgon SKA jag börja med den nya medicinen i alla fall. Så är det bara. Har läst tips om att ta den med mat, så nu när jag äntligen har lite pengar igen har jag bunkrat upp hela kylen med yoghurt, risifrutti och allt som är lätt att äta när man inte har någon ork och bara mår skit både psykiskt och fysiskt. Rädd som fan är jag, jävligt rädd, men jag måste ta mig igenom det. Jag vet knappt längre vad jag svamlar om ens, det är bara för mycket på en och samma gång. Fan ta livet just nu. Ska ta dagens andra stesolid nu och försöka att inte göra något dumt. Hatar att jag är så jäkla miserabel, och fan vad jag samtidigt önskar lite att det syntes och att folk kunde förstå och ta det på allvar. Godnatt skriver jag väl nu, men sömnen lär dröja.