Utsättning

Allt känns väldigt tungt just nu. Är ju fortfarande sjukskriven vilket åtminstone underlättar en del, men jag befinner mig mitt i ett medicinskifte vilket bidrar en hel del till instabiliteten. Håller på ett trappa ned cipralexen för att byta ut den mot brintellix, vilket nog är väldigt vettigt och förhoppningsvis leder till att jag mår bättre på lång sikt, men rent psykiskt är skiftet påfrestande. Har plötsligt börjat återfå förmågan att gråta, vilket jag inte kunnat göra på evigheter, alla "extremare" känslor har varit som avstängda i och med medicinerna. Nu är jag känslig, övertolkar saker, kan börja gråta från ingenstans, är orolig och ångestfylld och så vidare och så vidare. Jobbigt som fan, men är glad att jag sluppit fysiska uttrappningssymptom hittills i alla fall och hoppas verkligen verkligen att jag slipper det fortsättningsvis också. Imorgon bitti kommer jag i vilket fall att ta första tabletten brintellix och inom några dagar sätta ut cipralexen helt. Är jäkligt nojjig över första tabletten, livrädd för fysiska biverkningar, livrädd för hur den ska interagera med de andra tabletterna och så. Börjar i alla fall med en väldigt låg dos så förhoppningsvis händer inte jättemycket negativt. Har fått stesolid att luta mig mot om det skulle bli för tungt, har fått ta några stycken under de senaste dagarna då allt blivit för tungt. Även imovanen är tillbaka, har inte tagit det på något år men nu behövdes de sättas in igen dessvärre. Tog dock en halv häromkvällen och dagen efter var jag mer zombie än på länge, sov bort hela dagen så sedan dess har jag försökt klara mig utan den, kommer nog bara ta den när jag verkligen behöver. Vilket egentligen nog är varje natt, men jag orkar inte förstöra dagarna sådär, det räcker med vad seroquelen redan gör med mig. Varje dag, hela tiden, sedan två år tillbaka. Så ja, allt är ett litet medicinkaos just nu, men jag hoppas på förbättring snart. Det måste bli bättre, kommer inte orka ha det såhär särskilt länge till.