Nu händer det

Jag kan fortfarande inte fatta det. Jag jobbar heltid nu, 9-17, varje dag. Working nine to five. Började på nya jobbet i måndags och har levererat som fan, snabbt klarat alla prov som utbildningen inneburit hittills, allt har gått svinbra helt enkelt. Utöver heltidsjobbet har jag också kvällsjobbat igår och även idag och kommit/kommer hem efter klockan åtta två dagar i rad. Det är bara så jäkla sjukt, fantastiskt och overkligt att detta händer, utan att jag bryter ihop i utmattning. Efter all sjukskrivning som mina senaste år har inneburit känns detta bara helt surrealistiskt. Jag trodde nog aldrig att jag skulle komma såhär långt. Nu längtar jag som fan tills utbildningen är klar på jobbet och jag får börja jobba "på riktigt". Är så taggad på att komma igång, att tävla med mig själv och andra och bidra till företagets tillväxt. I korta stunder på dagarna kan jag till och med nästan känna mig hög på livet, på att det går så pass bra för mig just nu. Att ha kommit ifrån min hemort känns så jäkla bra, att ha kommit ifrån de kassa villkor jag hade där borta, bort från stället där jag inte längre trivdes och kände mig hemma för att bo med den jag älskar mest på denna jord. Nu jobbar jag i stan, mitt i smeten och bor på ett betydligt bättre avstånd, jag har börjat om. Det känns verkligen så. Jag har nollställt och börjat om. Jag känner mig fri. Det här är mitt nya liv, och det är jag som bestämmer och sätter gränserna. Nu kör vi, nu jävlar.