Flyr fältet

Nu är jag onådigt jävla trött på hålan jag bor i. Gränsen känns nådd, nu får det vara nog. På flera sätt har de två tjänsterna jag haft här de senaste månaden varit bra och givande, men när det kommer till kommunikation, villkor och avtal så vet jag knappt längre vad jag ska säga. Allt slit genererar knappt några pengar, betald sjukfrånvaro finns såklart inte och nu riskerar jag dessutom att få oktobers lön i december pga bristande kommunikation. Men, vad ska jag säga, det blev knappt några pengar ändå så det spelar väl ingen roll. Har haft ångest och mått skitdåligt över detta idag, begravde mig i sängen med en pizza och funderade över allting.

Jag är trött på hålan, dels pga ovanstående men även andra faktorer. Dels det lilla faktum att jag får slösa bort så oerhört mycket tid på att pendla fram och tillbaka så fort jag har rep eller jobb inne i stan, men det har jag redan skrivit om i flertalet blogginlägg på senaste. Sedan bara den grejen att jag är så sjukt ensam här ute. Nästan alla mina gamla vänner härifrån har flytt fältet redan och mina nyare vänner bor alla långt in mot stan, precis som min pojkvän också gör. Så sammanfattningsvis, här ute är jag ensam, långt borta från nästan allt jag har och jobbar med halvbra villkor. Det ska bli så ofantligt jävla skönt att fly härifrån, om exakt en vecka går flyttlasset till en plats mycket närmre stan, där jag dessutom kommer att bo med min pojkvän, och redan på måndag börjar jag mitt nya jobb som kommer att generera bra jävla pengar. Äntligen. Och jag hoppas att jag flyttar för gott nu och aldrig mer kommer tillbaka. Nu börjar jag om.