Ensamhet

Ikväll är en kväll då jag känner mig så fruktansvärt ensam. Har inte träffat min blivande sambo sedan förra helgen och nu börjar det göra ont. Ont att vara ensam varje kväll. Jag vet att det nu är mindre än två veckor kvar tills jag kommer att få just den önskningen uppfylld för då kommer ingen kväll att vara ensam mer. Men vad hjälper de tankarna just i detta nu när ensamheten skaver. Skulle vilja begrava mig i min bok men jag känner mig helt handlingsförlamad. En blandning av panik och ångest men samtidigt en smärre form av apati och en gnutta hopplöshet. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska ta mig till för att fly denna stund. Givetvis sov jag hela eftermiddagen och kvällen efter jobbet så tröttheten är som bortblåst, med andra ord är jag lämnad åt mina tankar. Ändå vet jag knappt vad jag pratar om, jag bara skriver utan att veta om det jag får ut har någon poäng eller inte. Avrundar här i alla fall och hoppas på en plötslig förbättring av sinnesstämningen.