Jävla känslor

Så fantastiskt lägligt att jag börjar må skit igen lagom till att jag precis haft sista läkarbesöket på ett år här där jag bor. Jag mådde ju bra då, i fredags, men nu gräver jag plötsligt min egen grav. Tårar som inte kommer, men smärta och hopplöshet inombords. Kan knappt beskriva vad jag känner just nu. Det är rastlöshet, en sjuk inre oro så stark att jag nästan känner mig paranoid. Så obehagligt. Vet fan inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra, jag vet ingenting. Just nu vill jag mest lämna jorden, alternativt låsa in mig och gräva ned mig för all framtid. Samtidigt som jag någonstans där inne vill så jävla mycket, ingenting går ihop. Satans helvete