Genuin lycka

Ikväll är första kvällen på länge som jag känner mig genuint jävla glad och lycklig. Det känns riktigt äkta på något sätt, som att det verkligen kommer inifrån och bara strålar ut från varenda millimeter av min kropp. Givetvis kan jag inte låta bli att se varningsklockan, går det över i hypomani så är det mindre bra, men samtidigt vill jag bara njuta av denna fantastiska lycka. Flera av de jag träffade ikväll noterade hur glad jag var och sa att det smittade av sig, vilket bara gjorde mig ännu gladare. Att själv vara lycklig och få andra att känna likadant är ju bland det bästa man kan göra. Imorgonbitti har jag arbetsintervju och jag hoppas att humöret håller i sig tills dess, vore fantastiskt att få gå dit med ett stort leende på läpparna och bara ge allt. Just nu känner jag faktiskt att jag är rätt bra ändå, just för det här jobbet vågar jag nästan säga att jag är ett kap (åtminstone i denna stund när självförtroendet är uppåt väggarna) och jag har så många planer för hur jag ska hantera jobbet på bästa sätt. Åh, jag vill bara ignorera att klockan är elva och att resten av lägenheten sover, vill ställa mig upp och skrika och sjunga för att jag är så jävla glaaad, det här är helt sjukt. Wow. What a feeling. Något som däremot är smått oroväckande är att denna plötsliga glädje kom exakt samtidigt som jag gick in i p-pilleruppehållet... om det är dessa som slugt nog får mig sänkt medan jag tar dem vet jag inte vad jag gör. Orkar inte hålla på att byta och greja, än mindre vara utan. Får fnula på det dilemmat lite, se om lyckan håller i sig. Nu ska jag försöka lägga mig i sängen och varva ned så att jag så småningom somnar och kommer upp i rätt tid imorgon. Känns oerhört svårt när jag är såhär hyper, men jag får ge det ett försök. Ta hand om er allihop därute! Kram på er <3