Medvetslös

Det var fruktansvärt obehagligt på tuben tidigt imorse. Jag var bara någon sekund från att svimma och vandra in i medvetslösheten. När jag står där som bäst inklämd som en sardin bland alla människor börjar det svarta för ögonen. Mer och mer av mitt synfält börjar falla bort och rösterna runt omkring mig börjar låta som om de hördes genom vatten. Jag känner igen känslan från andra gånger och inser att jag håller på att svimma. Snabbt som fan glider jag ned längs tunnelbanetågets vägg till sittande läge, utan att bry mig om vilka fundersamma blickar jag antagligen får av människorna runtom mig. Där sitter jag sedan med huvudet framåtlutat i hopp om att få mer blod till hjärnan tills vi kommer fram till ytterligare en station, då pojkvännen hjälper mig upp och leder ut mig från tåget. Så fort jag bara förmår tar vi oss upp till närmsta butik och köper en juice som jag börjar hälla i mig. Efter en stund blir det bättre, och jag tog mig sedan hem utan större problem. Helt klart en annorlunda start på dagen. Gissar på att detta var resultatet av en kombination av för lite sömn, för lite vätska och mat under det senaste dygnet. Som det kan gå. Hoppas nu på att slippa liknande situationer.