02:26 - onsdag - nattliga tankar

Har sådan jäkla ångest i denna stund. Jag vet inte ens vart den kom ifrån. Jag vet inte vad som händer. Önskar att jag var en smula bättre på att hantera livet i största allmänhet. Ibland tror jag att jag har möjlighet att bli något stort en dag, att jag kan, medan jag andra stunder undrar hur jag någonsin ska kunna klara mig. Jag vill så mycket, men är rädd för så mycket. Tvivlar på mig själv, och min hjärna som verkar vara dömd till obalans för resten av mitt liv. Tankarna går inte ihop.

Idag såg jag en bröllopsscen med killen min. Jag blev fruktansvärt rörd och ville inget hellre än att få gifta mig själv snart. Hur vet man när det är dags för sådant? När är det okej? När är man tillräckligt gammal, hur länge måste man ha varit tillsammans, när tycker omgivningen att det är okej? När går folk från att döma till att bli glad för ens skull? Jag bryr mig för mycket, det vet jag sedan länge. Ibland kan jag känna att jag bara skulle vilja komma igång med livet på en gång, fixa ett fast jobb, bostad, gifta mig och skaffa barn. Men om jag ska följa vägen jag planerat fram i några månader har jag minst sex år kvar till examen. Orkar jag vänta så länge med att börja livet? Jag vet inte. Ibland får jag bara för mig att jag ska söka en kortare utbildning istället. Eller bara börja jobba på en gång. Samtidigt har jag så stora drömmar. Men jag vet inte vad som är rätt för mig, och hur fan vet man?