23:47 - måndag

Känner mig så fruktansvärt ensam. Efter nästan en vecka hos min kära åkte jag hem igårkväll. Det tog två och en halv timme. SL langar ersättningsbussar och mitt förhållande förvandlas halvt till ett distansförhållande. Fantastiskt. Det var länge sedan jag kände mig såhär ensam, det äter verkligen upp mig inifrån. Jag vet inte om jag är gjord för att vara ensam, jag uppskattar verkligen egentid och att få vara ifred ibland, men att sova själv och inte ha någon att dela kvällarna med är fruktansvärt. På fredag går han på semester och jag vet att det kommer att bli annorlunda då, men just nu känns varenda minut outhärdlig och då är det svårt att fokusera på hur allt kommer att se ut om en vecka. Fan också. Vill bara skärpa mig men det är inte alltid bara att göra. Fan. Måste tänka på något annat, fokusera på något, jag vet bara inte vad jag faktiskt orkar koncentrera mig på.