Hearthbreak at 27

Trodde inte det var möjligt att genomgå samma känslor som man gjorde förut. Vid det här laget trodde jag man hade lärt sig att undvika dessa fällor. Rätt patetiskt med tanke på att man strävat efter att skydda sig själv och isolera sig från just denna typ av känslor. Både från famil och vänner trodde jag man hade lärt sig att inte bli lurad/utnyttjad.

Under 2024 har känslor cirkulerat kring just denna person utan att våga visa eller yttra dom. Vid det här laget så borde jag veta bättre... När man träffar denna tjej känns allt bra och allt stannar. Men så fort vi inte ses springer tankarna iväg och man övertänker varje mening, varje ord och ögonblick. Vad sa jag? Vad hände som gjorde att du och de runtomkring mig fick behovet att ta avstånd? Det enkla svaret är nog att jag är för känslig och tänker för mycket. Ibland önskar jag att saker och ting inte var så komplicerat...

Från början kändes det lovande och vi sågs mer och började lära känna varandra men på den senaste tiden har konversationerna blivit kortare och man känner sig ivägen för personens ambitioner och mål. Det underbara att träffa dig var att livet inte kändes meningslöst. Vid den tiden gick jag igenom extrema livsförändringar och vänskap krossades och att få träffa dig var en slags nyorientering... Livet var möjligt att gå vidare... Det fanns någon trygg och säker person att hitta tillbaka i livet. Sen försvann det helt... På något sätt misstänkte jag att det skulle hända men var för blind för att bry mig.

Idag skriver jag inte längre till dig för att det känns som man inte längre är lika intressant som man en gång var för några månader sen. För att undvika dessa känslor igen som pågåt i flera månader så känns det bäst att isolera sig ännu mer och sluta lägga energi på människor även om man bryr sig om dom.

Jag vill inte längre få mina känslor utnyttjade eller omkastade bara för att man är intressant en kort period.

- Yours truly Youngblood