Kärlek

Har tänkt väldigt mycket på kärlek på sistone. Alltså inte på det "klassiska" att jag känner mig ensam och vill ha en partner nununu, för så är det inte tbh... Jag är inte den som letar efter kärlek, jag låter det bara hända.

Men har tänkt ganska mycket på mina tidiga förhållanden, och att jag i princip har glömt hur det känns att vara kär på riktigt.

Mitt allra första förhållande var med en kille jag gillat i typ 3 år innan vi började dejta. Dagen vi blev tillsammans var en av de bästa dagarna i mitt liv, jag var så himla lycklig och förälskad i honom att det gjorde ont att vara ifrån honom. Hade även min allra första pregnancy scare med honom woops, men som tur var så var det falskt alarm och vi blev om möjligt ännu mer förälskade i varandra efter den händelsen.

Men ja, det förhållandet var inte så perfekt som det verkade... Såhär i efterhand förstår jag att det inte var hälsosamt av olika anledningar som jag inte tänker ta upp, och mitt beslut att göra slut efter 8 månader tillsammans var bäst för oss båda och jag ångrar det inte.

Men sedan vi gjorde slut har jag inte kunnat känna likadant för någon annan?! dejtade flera efter honom men ingen fick fram de känslorna ur mig och jag förstår inte varför?

MVH frustrerad och förvirrad tjej