Life, you did it again.. and again.

Har känt att på senaste tiden så har mitt liv verkligen lyssnat på mig.. >.<

Det brukar jämt ske en del saker helt tvärtemot det jag säger kommer ske.
Det började redan då jag var liten.

Gör som vanligt, en lista. Så man kan se.. aa...
Började när jag var liten;
Jag sa att jag hade världens bästa syn någonsin. Några år efter det = glasögon.

Visst jag var ganska ensam under lågstadiet, men åtminstone så var jag inte mobbad och blev lämnad ifred. När mellanstadiet började = största offret i skolans historia.

Sen när högstadiet började;
Känner mig ful som stryk. Fick min dator = kärleken kom och gick. (pga "annorlunda" -ful som stryk-)

Tänkte det att efter alla hjärtkrossningar och överreaktioner kunde jag alltid lita på att min familj finns kvar. Samma år = Mamma kommer med ett besked, hon ska flytta.

Var nästan helt säker på att jag i alla fall kunde bo kvar hos mina båda föräldrar. Den sommaren = utslängd.

Gymnasiets början;
Kommer inte alls vara intresserad av kärlek bara skolan i hjärnan. Samma vecka som skolan starta = jag hittade min bäste.

Just nu.. Ja, jag är på bättringsvägen att inte ha några känslor kvar men försöker för min pojkväns skull. Lite konstigt att vara ihop utan att ha känslor.. (ganska vanligt för vissa ändå)
Life.. Good Job

Dragonlover