This is bullshit.

Kommer inte ihåg om jag nämnt det här på ec men min farsa kan vara quite a downer sometimes.. :/
Man försöker och försöker att vara glad och hålla alla andra omkring en glada men när man väl kommer hem efter en tuff dag struggling with my thoughts and feelings så kommer farsan och säger i princip att allt blir skit förr eller senare.
Allt beror kanske på att morsan flyttat iväg till Norrköping och det förstår jag då att han blir lite nere, men att dra ner mig också samtidigt är nog inte så värst kul för mig.

Man har ju sin shufflegrupp där alla verkligen hjälper en med sina tankar som trycker ner en, och det känns väldigt skönt. Men sen efteråt tänker man på pappa igen och känner sig som värsta.. jag vet inte vad. :S
Man känner sig dum för att man försöker hjälpa till without any results. Och man känner sig dum när man tillslut ger upp och kommer på att it's no point at all.

Det här är såna tankar jag får bära runt på utan att säga till alla vad jag verkligen känner och tänker utan att få dem att bli psychic. Så det här får bli min sista utväg, att skriva här och hoppas att någon läser och förstår mig without to judge me.
That's all Tack.

DragonLover