Sömnlösa nätter. Skola.

Så var det egen sömn igen då.
Kan inte sova, kunde inte sova.
Jag borde sova, jag borde gå i skolan. jag borde göra allt jag borde och som man ska.
Jag måste sova jag måste gå i skolan, både för att min framtid är där, för att komma framåt.
Och för att hela min inkomst kommer därifrån just nu.

Jag har tappat kontrollen, för den som är intresserad har jag inte varit i skolan på över en vecka.
Jag har tappat kontroll över mitt liv.
Nog för att jag tidigare pratade med dig om att jag behöver uppåtkickar men vafan. (sedan håller jag med dig om att alternativet vi hade en kort diskution om stämmer, funkar inte där jag är)

Att vara borta en vecka från skolan, alla tänker "åh vad skönt", "ska vi byta liv?" mm men så är det inte för mig. Jag vill gå i skolan, min skola är awesome, jag behöver min skola, jag vill inget häldre än att komma framåt i livet, jag har stannat hemma för många dagar, veckor, år. Det är slut på det. Men samtidigt är jag tillbaka.

Jag har tappat kontrollen över mitt liv. Jag är i dagsläget mer eller mindre i min sjukdoms grepp.
Jag har inte kunnat göra något vettigt denna veckan. Eller jo, jag varvade CoD MWF2 hos fredde i måndags. (skarp ironi)
Det var inte precis som jag gjorde mycket vettigt förra veckan, jag var visserligen ett vrak och gick inte i skolan på halva veckan men jag kunde iallafall hålla masken någorlunda och göra någorlunda vettiga. eller gjorde jag det?

En ganska intressant sak är att jag har alltid varit uppfylld av min ångest(som inte är ångest) och alla andra känslor jag inte kan sätta ord på, som vill få mig att göra saker som inte är bra för min hälsa.
Men de senaste dagarna har de inte längre varit hela dagarna utan bara under "attackerna", dvs när jag ska göra något som jag vill eller borde. Hummm... intressant utveckling.


Det är något av vad som ingår och krävs av dig för att vara vuxen.