Musik

Jag antar att jag kan ha skrivit det nära till tusentals gånger i denna bloggen men jag ville ändå klargöra det, nog till stor del för att peppa mig själv och bli officiell.

Jag kommer nu och i framtiden satsa så mycket jag kan av min tid och prioritera musiken och kreativiteten.
Både för att det är något jag alltid har velat, alltid. Men också för att jag verkligen har slösat bort mitt liv på så mycket annat när musiken och kreativiteten, att skriva och producera eget är det- kanske det ända jag vill göra med mitt liv. Nej jag är fullt medveten om att det mer eller mindre inte finns någon större chans alls att det är något jag kan tjäna på, ännu mindre leva på (även om det är precis vad jag gör inombords, lever på musiken). Jag satsar på att bli må bättre och bli stabilare så att jag kan börja arbeta vid sidan om skolan så mycket jag orkar, men just nu måste jag självklart satsa på att få full närvaro i skolan alls. Jag kommer att fortsätta och jag fortsätter mina studier, jag har nog tom bestämt mig vad jag ska göra efter den universitetsförberedande linjen på folkhögskola jag går på nu när jag är klar med den för fortsatta studier för ett ordentligt arbete. Detta kommer jag nog tillbaka till i ett senare inlägg.
För att återkomma till tidigare i texten, musik, konst och kultur är min stora passion i livet och något jag vill satsa på, hålla på med, få utlopp för min kreativitet och främst av allt <u>färdigställa något, jag bryr mig inte om vad det leder till. Bara jag får skapa och spela in en hel låt så skulle mitt livsmål vara gjort. Jag har alla kvalliter och resurser, jag måste bara komma dit och göra det, som med allt i mitt liv.
Jag har skapat projekt, ider och låtar större delen av mitt liv, dock har ingenting alls blivit klart, i alla fall ingenting av enbart mig.
Till största del beror det på att jag har kastat bort mitt liv på annat (men ändå nödvändiga saker som har lärt mig det mesta om livet), slöhet, och mitt mående som har gjort att jag inte haft ork eller energi. Och inte heller kan jag säga att det beror på saker som har kommit i mellan, det har alltid egentligen handlat om mig själv, för det jag till stor del behövt är -även om det inte är ett måste så är det otroligt förenklande, en gnutta nödvändigt och framförallt ger personen en stor bit mer potential med teoretiska kunskaper och färdigheter. Vilket är något jag behöver och kommer att jobba med för att få.
Men i slutänden beror det på och kommer alltid vara beroende på mig. För det är jag som ska göra det, det är jag som ska skapa och färdigställa.
Och nu jävlar ska jag göra det.
Min bästa vän, som även är en medlem i mitt band, både en av mina bästa vänner men framförallt en person som är väldigt kunnig om det mesta och som alltid har varit den, om kanske ända som har verkligen stöttat mig i praktiken gällande musik och mina drömmar inom det. Även om det råkar vara så att vi delvis glider och växer isär. Han av alla personer sa till mig förra repet då jag kom till repet och inte kunde någonting, framför allt var så otroligt otight: För i helvete Jonatan! Du var fan bättre på bas för 5år sedan än du är nu! Det satt sig i hjärtat på mig och gjorde verkligen så ont, jag har mått förbannat dåligt senaste veckan för det, men det blev ändå en väckarklocka för mig så nu när jag har lyckats ta in det i huvudet. -Vad hände egentligen? Jag som repade 5-12timmar om dagen med största delen bas och kunde ta alla de svåra sångarnas låtar, jag var verkligen förbannat bra på att sjunga (i skrivande stund så gör det lite ont att jag aldrig lyckades få visa en speciell person det.) och något jag kunde vara stolt över, som jag lyckats med och som person. Vad hände... jag bara tappade allt tydligen.
Det finns mycket som försvarar mig, att det var fel och extremt elakt sagt av honom, men ändå så hade han ändå rätt. Jag har verkligen tappat allt, jag ger inte det allt jag har och skulle kunna.
Men nu jävlar ska jag göra det, ska jag förverkliga. För det är det jag lever för.