Heart broken och höjden av deppighet lol

Detta må vara emocore, jag är medveten om den elitistiskt attityd och inställning som är på denna webb-community är och hur mycket folk börjar "hate'a" när någon är "deppig" eller "whinar" (på emocore.. lol) men av någon anledning är det här som jag bestämmer mig för att skriva av mig.
Jag orkar inte skapa en ordentlig blogg som ingen läser (fast samtidigt bryr jag mig inte heller om någon vill eller orkar läsa här..) även om det är det jag borde, om jag borde skriva detta alls. Facebook blir bara mer och mer pinsamt hur mycket jag lägger ut om mitt mående och liv och jag blir galen på hur man måste välja bilder på dayviews. Så, det blir här. Lev med det eller sluta bevaka mig.


Jag fundera verkligen på om det finns något som heter Heartbroken på riktigt. Finns det någon diagnos? Kan hjärtat gå sönder? Blöder det inom personen? (förutom den uppenbara faktan att det är blod med tanke på att det är ett hjärta, haha) För det känns så. Varje morgon och några gånger om dagen. Svårt att andas, en enorm smärta, allt jag vill är att bokstavligen slita ut det. Jag överväger alternativet. Visserligen har jag försökt när jag var yngre och dummare, haha.
Borde jag gå, borde jag stanna, finns det något kvar, vad är kvar hur skulle det gå till.
Jag är uppriktigt sagt glad att du är lycklig. Men jag tror inte att det kommer bli så mycket bättre för mig, gällande detta.