Långsamt sinne, snabbt humör

Att vara bipolär samtidigt som man tänker långsammare än humörsvängningarna kan vara ganska frustrerande. Det är ganska svårt att hänga ikapp.
I morse till exempel. Jag var pissförbannad för att min tunga väska hade snörat till sig i axelbandet så det tog ungerfär 5 sekunder att fixa till. Men jag var sur över det. Hela tågresan. Och medan jag var sur, så visste jag att jag var barnslig och egentligen inte borde vara sur. Men det gick liksom inte. Kunde inte chilla, förrän jag träffade Hannah vid bussen. Då blev jag överlycklig istället. Och det gick så fort att jag inte hann med.
Det här med känslor är skumt. Från att knappt kunna känna saker med mina egna fingertoppar och kunna upptäcka känslor, så har allt kommit som en våg som nu är förstärkta av att vara bipolär. Jag ogillar det inte. Hatar att inte känna nåt, så att kunna känna saker nu är underbart. Men ibland måste man ju undra... Det går upp och ner och min tankegång är nästan dubbelt så långsam som mitt humör.

Fun experience. I guess??

// E <3