Cyras blogg
Tjej, 26 år. Bor i Tierp, Uppsala län. Är offline

Senaste inläggen
Quality content alltså1 mars 2016 kl. 11:21
Se mig i ögonen igen, bitch.
26 januari 2016 kl. 21:35
metaforer är kul ju
4 november 2015 kl. 20:58
Le din jävel
18 augusti 2015 kl. 23:06
den tråkigaste uppdateringen någonsin
28 maj 2015 kl. 13:00
This Little Girl
7 mars 2015 kl. 18:52
themoreyouknow
2 mars 2015 kl. 17:39
förvirrad
11 februari 2015 kl. 14:00
blargh
5 februari 2015 kl. 22:34
i wish
2 februari 2015 kl. 22:44
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Cyra Civilstatus: ÖkenLäggning: Inte valt
Intresse: Kreativitet
Bor: Med mamma
Politik: Anarkist
Dricker: Milkshake
Musikstil: Allt
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2014-09-03
Att hjälpa andra
Många gånger som man mår dåligt så försöker man hitta sätt som gör en gladare. Det kan vara allt från att gå och sova, utöva sport, ägna sig åt hobbies eller hänga med kompisar. Alla har sina sätt. Vissa kanske gör... inte så bra saker, medan andra hittar sätt som är effektiva och hjälper, på ett sätt eller annat.
Jag brukar ägna mig åt att hjälpa andra. Stora problem eller små. Jag gillar att lyssna på folk. Se ansiktsuttryck och kroppsspråk. Att bara lyssna på andra blir som en flykt från mig själv, och att sedan själv sträcka ut handen och hjälpa någon känns ännu bättre. Jag förstår det mesta, har varit med om det mesta. Har svårt att känna känslor men connectar ändå med folk både fysiskt, mentalt och själsligt. Att hjälpa andra är som en slags terapi.
Även fast det i slutändan kanske bara är en undanflykt, så känns det okej. När jag väl hjälpt någon, fått dem att känna sig älskade eller vad det nu kan vara, så är det som en slags uträttning. Jag har presterat. Gjort något bra. Det är min drivkraft. Att se andra må bra och bara leva. Det är något magiskt i det.
Häromveckan så hjälpte en vän mig genom en panikattack triggad av PTSDn. Vi var fortfarande på det stadiet då vi bara snackade i enrum när vi väl sågs. Annars var det inte så mycket kontakt. Men just då när jag freakade så höll hon om mig och fick mig lugn igen. Redan där så connectade vi. Och för bara någon dag sen så hjälpte jag henne tillbaka.
När hon väl var okej igen så insåg jag att jag faktiskt mår bättre av att hjälpa andra. Så ett tack till henne antar jag som fick mig att se.
Ikväll är jag själv. Ska kolla igenom alla Michael Bay's filmer av Transformers igen, rita klart ett projekt som jag nyss börjat på, och äta massa glass. Det var längesedan jag hade en helg själv. Ända sedan jag träffade Jompa har det alltid varit vi, men han ska sova hos Chris, så jag kan återgå till att nörda som jag gjorde under sommaren. Lördag, rep. Hoppas det går bättre än de senaste två gångerna. Vi börjar faktiskt närma oss att bli klar med första låten, så det ska bli skönt att kunna gå vidare med fler. Fingrarna kliar efter att få spela piano, eftersom jag inte kan sjunga at the moment (tack för att du drack ur min vattenflaska när du var sjuk, Jompa).
Puss, kram och nyp i stjärten <3
// E