DIY Stress

Om det är något som är mer irriterande än samhället själv, så är det känslan av att inte kunna göra något av en situation på en gång.
Idag insåg jag en sak angående stress. Det kom som en käftsmäll från Jompa, men det gjorde inte ont. Det kändes mer som om jag fick ännu ett mål att sätta upp för att kunna må bra igen. Jobbigt? Lite. Värt det? Fuck yes.
Jo, jag hade utvecklingssamtal idag med min underbara mentor och fantastiska mamma. Jag trodde det skulle bli mer av ett utskällningssamtal, men allt såg bra ut. Tills mamma flikade in att samtidigt som jag är ett geni, så är jag lat, oförmögen och omotiverad, och allt är mitt fel. Dubbelmoralen ligger var? Den petar "Gud" i rumpan. Så högt ligger vi nu.
Jag lackade ur totalt när vi skulle gå ut. Och mamma min skiter i det och säger "sluta vara så dramatisk". Usch. Spyr. Skolkade välsnidat från sista lektionen och gömde mig i studion med Jompa som lät mig prata ut om allt och vara lite dramatisk, om man nu ska dra det mamma-style. And guess what? Har nu fått ihop en "DIY Stress".
Till att börja med så ska du själv erbjuda dig att ta på dig ansvar och hjälpa till med så mycket som går. Sen när du hjälpt klart kommer den du hjälpt börja ta dig för given, och så är du fast i för mycket ansvar som du egentligen inte vill ha. Ungefär här försvinner din ungdom. Sen så ska du leva med det i fem år, dra på dig mer ansvar, samtidigt som du handskas med skolan, vänner, familj, socialt liv, fritid och sömn. Utveckla sedan insomnia. Bli trött, tappa motivation och bli allmänt sur och svår. Ansvara lite till. Inse att det är något fel på dig och att du måste ta dig ur det här. Misslyckas. Börja se blixtar i ögonvrårna. Och nu. Nu kommer det som jag ännu inte räckt än; kollapsa. Längtar INTE. Och inte går det att göra något åt heller. Ser man irritationen över det? JA.

SÅ. Där har du en guide till hur man snabbast blir långvarigt stressad ;) Måste fortsätta sitta barnvakt nu. Puss. Hoppas du skiter i min guide <3

/ E <3