One of these days~

Idag är en sån här dag då allting egentligen är helvete men man blir så trött på det till slut så man säger 'fuck it', spyr lite, och ler istället. Det hjälper faktiskt!
Jompa sov över inatt. Det var skönt. Escape from reality typ. Mår bra när jag är med honom. Det är som om allt blir lite mindre viktigt, och allt blir lite mindre jobbigt. Att gå från komplett tystnad till Per-Arne som är dum i bollen och sen till något jättedjupt. Det är nog en utav de bästa känslorna som finns. Att kunna snacka om precis vad som helst utan att man får en blick som säger 'vad i hela helvete?'.
Han åkte för en stund sen. Vi ska träffas snart igen tho. Och som körsbäret på toppen så ska jag träffa gammelgubben Chris också <3 Har saknat honom. Okej, vi sågs i lördags, men till alla folk som för tillfället är så jävla kära att ni nästan skäms; you are in my shoes, dearies. Då kan man inte riktigt hjälpa fladdret i magen och tomatkastningen på kinderna, trots att man såg honom för två dagar sen.
Är nästan lite rädd för mig själv när det väl händer. Någon nämner hans namn och blicken börjar flacka i takt med att jag generat ser bort. Rösten höjs några oktaver och jag kan inte låta bli att vrida mig på plats. Det är som en overload av känslor som måste ut, ut, ut. Den känslan, att vara kär. Att låta sig bli påverkad så mycket vid bara ljudet av hans namn. Det är härligt, men främmande. Definitivt något jag skulle kunna vänja mig vid.

Ska åka och handla med mamma nu. Tänker kräva milkshake, men ändå på nåt sätt lyckas undkomma att vara sur och svår.

/ E