Trodde faktiskt mer än så om dig.

Jag trodde du kunde lita på mig, att förstå att vad som än hände så skulle jag ALDRIG ens kunna tänka mig att jag skulle kunna göra så. För det skulle jag inte kunna. För då skulle jag ju förlora dig som vän, och det skulle vara det värsta som kunde hända, av allt illa som kan hända. Till och med värre än att du skulle dö. Då skulle jag må så jävla dåligt som man kan göra, jag skulle vilja dö jag också. Men om jag verkligen förlorar dig som vän för alltid, att veta att du finns där ute för alla andra, men att du hatar mig, det skulle ta livet av mig. Det skulle långsamt plåga mig till döds. jag skulle helt seriöst inte överleva det, så jag vill att du förstår att jag aldrig skulle göra så mot dig, jag vill inte såra dig igen, det har jag gjort alltför många gånger redan. Aldrig igen har jag sagt till mig själv. Lovat mig själv att jag aldrig aldrig aldrig nånsin ska såra dig igen. Jag hoppas verkligen inte att du har lovat dig själv samma sak. Att aldrig såra mig mer. För i så fall så är du inte så bra på att hålla vad du lovar, då ljuger du för mig. Fast det gör du säkert redan. För du säger att du "litar på mig på alla andra ämnen", men varför är det då så svårt att lita på ett ämne till? Bara för att jag gjorde det av misstag en gång, betyder det inte att jag nånsin gör det igen. Jag lärde mig av mitt misstag Karla! Jag gör aldrig om det om jag alls vet om hur läget är nånsin igen! ALDRIG!!!! Om du bara berättar vem han är, så lovar jag, jag skulle aldrig stöta på han med mening!!! jag vet att "du blir lätt osäker och paranoid", jag vet det! jag har lärt mig det, att för att hålla det vi har levande, att hålla denna vänskapen igång som den ska, så måste vi träffas oftare!!! Men det är inte så lätt, för DET är faktiskt ditt fel. Eller dina föräldrars. Eller vad man nu ska säga. Men det är INTE mitt fel, och det vet jag att du också vet. Du vet att jag har svårt för sånt här, du säger bara "Men du får övertyga mig om det här", men vet du vad? JAG SUGER PÅ SÅNT!!!! jag KAN inte övertyga mina vänner på att jag aldrig skulle stöta på den dom gillar, du borde faktiskt veta det, eftersom jag har öppnat upp för dig nästan alltid, och du vet i princip allt om mig. Förutom vissa saker som jag bara inte berättar för nån. Sånt som ingen vet om mig, och inte behöver veta. Jag vill att du ska veta en sak: jag finns alltid här för dig, men bara om du kan lita på mig fullt, för om du tror att jag kommer berätta för nån, så vill jag inte höra. Förlåt, men du vet att jag har mina egna sätt att tänka och se på saker, jag är inte som alla andra. Jag är inte lätt att förstå, men det känns som om du är en av dom väldigt få som gör det. Just för att du också tänker annorlunda. För att du inte heller är som alla andra. Men det kanske du är ändå? Du kanske inte alls förstår mig så bra som jag tror?
Jag hoppas fan att du är jävligt nöjd med dig själv, och om du inte ärligt säger förlåt på ett jävligt bra sätt, så behöver du inte bry dig om att komma hit på söndag. Du fick mig, på 3 sekunder, att gå från flummig, energisk och jätteglad till ledsen, trött, sliten och framför allt sårad!!! Som sagt, hoppas du är glad nu. </3