asså va faaaaaan????

seriöst, va fan är det här?
igår var jag på helt awesome humör, jag var mega glad för kjolen ska bli min och jag hittade ett par ganska awesome byxor :3
och sen på kvällen så blir man så jävla sårad. Man får veta exakt hur mycket man verkligen betyder för vissa personer.
Jag trodde seriöst inte att du kunde bli mer patetisk, men det kunde du.
Att säga upp våran vänskap för att jag anser att det inte är upp till mig att berätta varför hon är sur?
det är ju fan inte jag som ska berätta för dig!
vill hon att du ska veta så säger hon det fucking själv, så du har ingen jävla anledning till att bli sur på mig, men att du för en sådan liten sak säger upp våran vänskap och raderar mig, det visar hur mycket jag verkligen betyder för dig..
inte ett skit, om du så lätt kan göra så....
och att sen vakna idag, och inse att jag för första gången på ganska länge drömt om DIG, varför kan du bara inte lämna min hjärna?!
jag vet att för att glömma, för att gå vidare, så måste jag prata med dig, face-to-face, berätta allt....
men jag vet inte om jag vågar, om jag skulle klara det....
jag orkar inte detta, varför ska allt bara fucka sig så totalt? när allting hade börjat bli bättre så ska det vända så totalt och bli skit...
men snart måste jag väl ta tag i det, prata med dig, för jag orkar inte gå såhär.....
att ständigt i din närhet behöva dölja allt, utsättas för världens impulser av att göra ngt, bara gå fram och kyssa dig eller vad fan som helst...
att behöva stå emot det, och försöka tänka klart, det håller inte länge till, jag måste fixa det....
jag får tåla sanningen, bita ihop och sluta vara så jävla feg, så jävla rädd, och möta livet.
jag kan inte längre skjuta upp allt.
time to face the facts...