Carols blogg

 Premium

Tjej, 23 år. Bor i Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: Igår 22:37

Ingen bild på Carol

Senaste inläggen

Omplacerat min katt
6 mars 2019 kl. 00:55
Leo
28 mars 2016 kl. 23:57
Autistisk och stolt
20 januari 2016 kl. 23:16
Kan vi bara prata om
26 november 2015 kl. 21:13
Något som gör mig otroligt upprörd
25 november 2015 kl. 16:12
Mys
10 augusti 2014 kl. 01:56
-
11 juni 2014 kl. 23:05
Mitt allt
2 februari 2013 kl. 23:29
LIGGA?
12 juni 2012 kl. 00:00
Visa alla

Omplacerat min katt

Bestämde igår att Noa (min ena katt) inte kan bo kvar här då hon är så otroligt elak mot både min mamma och Leo (min andra katt) så ringde min bror som sa att han kunde ta henne ett tag. Packade hennes favoritleksaker imorse och hon bara kollade undrande på mig. Åkte till min bror med henne och hon gick runt och var nyfiken och allt kändes jättebra. Var kvar i två timmar och hon låg och gosade hos mig och åt, så hade inga skuldkänslor över att lämna henne där även om hon är min lilla bebis.
Men tydligen gick hon och gömde sig under min brors säng direkt när jag åkte och låg kvar i ett hörn tills han drog ut sängen fyra timmar senare, och efter det så låg hon bara stilla på hans fönsterbräda bakom hans datorskärmar i yttligare fyra timmar och bara stirrade rätt ut. Jag har haft sån sjuk ångest för att jag känner mig som världens sämsta människa som lämnar bort henne och låter henne må dåligt när hon mådde bra hos oss. Men sen äntligen skickade han nyss ett meddelande att hon har hoppat ner från fönsterbrädan och gått runt och nosar och gick på lådan och mina tårar bara sprutade för jag var så otroligt lättad. Dethär är ett av de jobbigaste besluten jag någonsin tagit, hon är min lilla älskling och det är så otroligt tomt här hemma utan henne. Men och andra sidan kände jag mig som en lika dålig människa varje gång Noa var elak mot Leo, så känns verkligen som jag måste välja mellan pest eller kolera.
Känns inte som någon av mina vänner bryr sig för att "det bara är en katt" så kände att jag behövde venta någonstans, antar att ec fick ta den smällen

Önskar mer än allt i världen att jag kunde ha båda mina katter här och att båda skulle må bra av det, men just nu så fungerar inte det och mitt hjärta är i bitar


Logga in för att kommentera
TYRANN Tjej, 24 år

lät som jag bara pratar om mig själv men ville dela med mig av liknande erfarenhet så det kanske kändes lättare mvh

TYRANN Tjej, 24 år

ååååh vet hur det är!! pixie var ju så SJUKT elak mot konda när hon fortfarande levde, gav henne stryk varje dag osv. kändes förjävligt mtp att konda varit en skyggis hela sitt liv, trots att hon föddes hos och alltid levt med just oss. vi gick i tankarna att omplacera pixie innan konda blev sjuk. det *är* ok!! ibland funkar det inte!! <3 nu när vi har pixie och delta kan pixie buffa huvudet mot delta på sin höjd, och de kivas fortfarande, men det är sååå mkt bättre. hoppas ångesten lättar, stoooora kramar <3

Iam4eels Tjej, 27 år

Åh :( <3
men bra fattat beslut ändå, om hon redan börjat vara nyfiken och går omkring och nosar ska det nog gå bra <3. Du är en bäst kattmamma oki?