BUP-mötet

Ännu vet jag inte vad medicinerna heter, eller vilket som är vilket.. Ska kolla upp det imorrn så jag kan skriva det här :*
Jag tog ett sånt innan jag gick för att sova, min psykolog sa åt mig att göra det eftersom det verkar direkt, mot ångest och depressions anfall osv.. Jag får ju väldigt ofta (nästan varje kväll) ångest hahah. Men nu, tack vare medicinen.. Jag känner ingen tomhet eller ångest i mig, jag kan le åt ingenting.. Saker som påminner mig om hemska saker bara passerar som vinden, inget som stannar kvar i tankarna (ingen huvudvärk YEEES), det är som att medicinen stöter bort dåliga tankar.. Svårt att förklara, men hursomhelst så funkar pillret.. Sitter just nu och chattar med O med musik i öronen, kind of depp musik, men ingen slags musik som påverkar mig negativt, och även om det vore så, så tror jag att det inte skulle funka nu :ppPp..

Imorrn bitti sätter jag igång med "det dagliga pillret"..
Det där "vid behov pillret" var SUPER litet, typ en halv lillfingernagel, tänk en 0-årings lillfingernagel hahha.. Hade inte ens behövt vatten.. Men NU är jag nojig över hur stort det andra pillret är, men tror inte att det är så stort, dock sa chefen på Villan att det skulle vara lite större.. Men det får vi se imorrn, jag ska upp till skolan imorrn, försöka iallfall, jag SKA stänga ner datorn runt 00:00.. Hahahah! Nu ska jag osocialisera mig :P

Anledningen till att jag är rädd för att svälja saker, iallafall piller, är för att jag som liten satte en godis i halsen.. Fick ingen luft och blev helt blå om ansiktet.. Pappa tog ett hastigt grepp om min mage, då spydde jag upp godisen, annars hade jag fått åka akut till sjukhuset eller t.o.m. dött :(((

Btw, mitt bupmöte igår, ja det gick väl bra I guess.. MEN, min psykolog tror att jag kan ha fått "posttraumatisk stress", som betyder att man stressar mycket och är extra sårbar (googla om du är nyfiken).. Det kan man få av t.ex. misshandel eller sexuella övergrepp o.s.v.. Min plastbror har ju gjort båda sakerna sen han flyttade in tyvärr, och jag kan ha fått den stressen tack vare honom.. Min psykolog vill att vi ska börja bearbeta det, så jag lär mig leva med det och kanske blir av med den där stressen.. Han sa också att senare när jag har bearbetat det, gjort framsteg och är "starkare" kommer jag få skriva, i detalj exakt vad han har gjort, hur o.s.v.. Ett av tillfällena iallafall, jag är lite orolig över det, vem vet jag kanske är stark nog för det då han har hjälp mig att bearbeta det, men i nuläget är jag orolig.. Klarar knappt av att prata om det.. Min psykolog vet även att jag använder humor och skratt som en försvarsmekanismen, att jag inte kan vara seriös när andra är det (i allvarliga tillfällen liksom).. Så jag kind of skrattar när jag pratar om vad N har gjort.. (Plastbrorsan alltså).

Ajaaaaa, vi hörs, puss "gonatt".. //Qucake