hjälp.....

Åter igen finner vi Isabell hemma framför sin datorn kl 9.42...
JAG ORKAR INTE! För en gångs skull är det inte pga den fuckade skiten som jag själv har satt mig i som tynger ner mig. Idag är vi arga, Vi tänker skylla ifrån oss på allt och alla, tänker inte ta till oss och inse att vi kan göra annurlunda för att slippa saker som blod.

Jag kryper. Benen bär inte att gå på längre. Benen är krossade, huden är sönderbränd, mina muskler har förtvinat. Så jag orkar inte. Jag orkar inte gå, jag orkar inte röra mig. Jag orkar inte jobba, kämpa, slå. Jag orkar inte stå upp för mig själv längre. Och det enda jag är skyldig mig själv är att kämpa för min sak och stå upp för mig själv.
Det är svagt.