Lång text.

Jag tvingar er inte att läsa.


Långa dikter lämnar läsare oberörda men jag har slutat komprimera mina ord mina klädda känslor kan inte längre skäras ner till små meningar det blir långa stycken precis som de oändliga nätter jag upplever då det enda som lyser är glödlampan över mitt huvud

haha jag antar att ingen fick lysande idéer innan edison föddes

det är nog ganska mysigt ändå att pendla mellan allt och inget sådär i ingenmansland mellan medvetande och sömn jag sitter slår och ser orden avspeglas men allt sker utan korrekturläsning allt sker utan eftertanke jag talar och tiger samtidigt både silver och guld på en blankcheck

jag kommer sitta på en parkbänk om tjugo år men jag kommer att ha helt nya mål då mitt mål kommer att vara ett mål om dagen resten av mig är kvar i idag då jag längtar till framtiden

drömmar är sådant som inte blivit bekräftat än men jag har fått mitt bekräftat jag har fått mina drömmar krossade och insett att även den luft jag ventilerar mina lungor med ägs av någon
men det är ingen som har brännmärkt mig i örat än
boskap som jag är
nej utan ägandebevis smugglas in i rosa blodkroppar som frontalkolliderat någonstans i magtrakten runt myrstacken
jag tillhör kosmos vet du
det låter som di leva men jag lovar dig att kosmos
är så mycket mer än hjärndöd emo
kosmos är chorus i min psalm

det sägs att jag är vilse att jag bara tappat min identitet men jag har inte tappat den den ligger kvar där i nittonhundranittiofem precis där jag lämnade den
och fast jag väljer mindre vandrade stigar så går jag dit näsan pekar och just nu så har jag någon annans hopp att lysa upp vägen med så tack och lov men jag slipper övernatta här ute

det sägs att jag saknar en trygghetskänsla men de facto oavsett hur mycket du gräver så kommer jag aldrig att få plats i ditt skyttevärn för mitt ego växer med varje spadtag som du tar

mina tankar är på ett ställe och mina handlingar på ett annat men någonstans på mitten möts de och det här är det som färgar av sig
en karta till mitt medvetande