Alla dansar och sjunger om ångest.

Sorry för winner-inlägget

Allt känns så fucked up just nu.
Känner mig som en svikare,. eller vet inte, kanske.
Känns som att alla möjliga känslor exploderat på mig, ilska, förvirring, skulkänslor, ånger, idioti.
+ att allt känns så jävla hopplöst, rosa uttryckte sig tydligt att hon tyckte att jag borde bo kvar här ett tag till, att jag inte borde få en egen lägenhet, för att hon "ser" att jag inte mår bra. Vad fan spelar det för roll? Inte direkt så att jag kommer försöka ta livet bara för att ingen har koll på mig. Men ah det är p.g.a the passed säger hon, att jag gått för långt förut och att det skulle kunna hända igen, att jag är känslomässigt ostabil. Vad fan? grejen är att jag känner mig 1000x starkare, och jag skulle aldrig göra ngt så egoistiskt igen, tror jag. Men det går ju inte att förklara för dom trögfattade människorna. Dom har ju redan målat upp en bild av vad dom tror om mig, och det finns ingen chans att ändra eller påverka den bilden vad jag än säger. Grejen är att jag pallar fan verkligen inte bo här längre. Pallar inte ha 10000 människor runt mig helatiden, pallar inte att aldrig få vara ifred, pallar inte bo med 12åringar som springer runt och härjar och tror att dom är kungar, pallar inte alla lögner, pallar inte all drama, pallar inte att folk låtsas bry sig, pallar inte saknaden. Jag vill verkligen inte bo kvar här, känner mig så liten, för det finns verkligen inget jag kan göra för att förändra situationen, allt hänger på deras ord. Jag vill hem, eller okej kanske inte hem, men bort iaf.
_emo_ haha