Allt o ingenting

Varför kan små saker få en att kännas som antingen allt eller ingenting?
Så mycket byggs upp på enkla missförstånd och att man inte vågar något o till vilken jävla nytta, jo ingen alls. Jag är personligen den där idioten som ska missförstå allt som något negativt mot mig om de går o en negativ handling kan såklart heller inte vägas upp av en positiv utan nä de ska krävas minst typ 20 stycken beroende på vem som såra en..
Jag har varit osäker i mig själv sen jag va liten och jag har blivit feltagen för en kille sen jag föddes vilket jag fortfarande blir om jag har kläder som inte är feminina, är sminkad (vilket jag typ aldrig orkar va) eller det inte går se att jag har två fucking bröst från minst 100m avstånd -.- Har jag en tjockare jacka eller löst sittande kofta blir jag genast en han eller hen även om de är mer sällan nu så händer de än. I mellanstadiet kastade tjejer saker på mig eller kallade mig pervo när jag gick in i omklädningsrummet till idrotten eller att de skrek till och lärare frågade varför "han" inte va med i klasslistan..
Nä jag orkar inte med något just nu bara, vill stänga in mig i en fantasi värld med hjälp av musiken o bara stanna där utan några problem alls, bara kunna ligga o titta på himlen utan några som helst förpliktelser