wää

Fy fan vad jag saknar mitt hjärta.. jag saknar han så mycket så att jag tror att jag kommer gå under när som helst. det är till och med så att jag sitter med tårarna i ögonen, samtidigt som jag hör på hur min älskade fostermamma klagar hela jävla tiden, även fast jag försöker göra allting så jävla rätt hela tiden som det bara går.
Även fast jag är fucking 20 år gammal så känns det inte så för fem jävla öre.
jag går hemma hela dagarna, och det tär på mig så inni helvete. Det känns som att min värld faller samman, samtidigt som jag saknar Wiktor så sjukt jävla mycket så att jag håller på att gå under,
och jag kan inte träffa honom heller först på fredag.

Men jag antar att det är så livet är, att man får lov att ta skit även fast man försöker, även fast man vill saker som man inte kan få, även fast man bara sitter hemma och inte gör någonting hela dagarna så måste man hålla humöret uppe, hur fan det än är.

Till råga på allt så vill jag verkligen åka hem i slutet av månaden, men jag vill ha Wiktor med mig, och jag vet inte om han kommer kunna följa med och jag vill verkligen inte vara utan honom.. Så jag vet inte hur fan jag ska göra över huvud taget, för jag vill verkligen träffa mamma. det är helt jävla sjukt hur mycket jag saknar henne just nu, hur jävla mycket jag önskar att jag var hemma med henne nu när hon verkligen behöver folk som kan hjälpa henne nu när hon är nyopererad.

Anyways så ska jag väl försöka göra någonting annat än att sitta här nu. Inte för att det finns någonting annat att göra, men jag får väl komma på någonting i alla fall fram tills maten är klar.
Jag älskar dig mest av allt i hela världen hjärtat, och det får du aldrig någonsin glömma. Du betyder precis allting för mig hjärtat, och jag gör precis vad som helst för dig älskling.
du är bäst i hela jävla världen Wiktor <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3