Jag håller med dig. Har använt olika droger i perioder under 17års tid med ett 7 års uppehåll från allt vad berusning heter och jag har märkt på mig själv och andra hur patetiskt det är med en självömkande missbrukare.

Sen är ju förnekelsen som den är och den innehåller ju precis som du skriver förklaringsmodeller av varierande grad och djup.

Det är så lätt att skylla på allt och alla, när man själv skapar/förlänger sina problem genom att fortsätta ta droger och förneka att drogerna är problemet.

Ingen kan ljuga för mig så bra som jag kan. Det handlar mycket om acceptans tror jag. När man accepterat de faktiska omständigheterna precis som dom är, kan man ta ett steg vidare och göra något åt det.

Först då är förändring möjligt.

När smärtan att stanna kvar är större än rädslan för förändringen att sluta då föds vilja och motivation.

All förändring är givetvis inte motiverad av smärta men mycket av den är det.

Det är vad jag tänker iallafall.

Tack för att jag fick låna din blogg. Du fick mig att tänka. Tack! <3