eeh

asså haha
Min farsa kom hit, han var skit full och påverkad av nåt. Det var.. Jag vet inte ens. Men ah
Hur hanterar man föräldrar som inte ens kan hantera sig själva?
Han bad mig nästan att tvätta åt honom, berätta om hur han snodde lustgasen från morsan när hon födde mig osv
Jag vet inte. Jag är så kluven, visst ska man älska sina föräldrar. Men jag vet inte. Jag saknar att ha en pappa och en mamma men inte nödvändigtvis de som hjälpte till att skapa mig. Saker är svårt.
Vi grät lite tillsammans iaf, det var fint.
Detta är så skumt. Jag behövde nog detta, trots att det är jobbigt. Förra permisen så såg jag ju min mor. Som jag egentligen kallar Susanne.
Susanne och Mats.
Föräldrar.
Det orden klingar inte bra i mitt huvud. Saker är svåra när man inte har någon att se upp till, en slags förebild.
Farsan noddade typ. Haha shit.

Jag står för mina konsekvenser, jag gör min egen framtid.
Jag har ju ett ganska bra facit på hur man inte ska göra iaf.
Tacksam för det lilla.