Cha cha bloggewnhhh

Igår asså. Kaos. Jag räcker inte till. Fick åka ambulans men denna gången var de inte pga mig iaf.
Önska jag kunde hjälpa alla. HUR prioriterar man någon annan framför en hel person, ett helt liv. Jag vet inte. Jag valde den som blödde mest, den som verkade mest akut. Men jag vet ju inte.

Ska till gävle om två dagar, shit va gött de ska bli. Ta det lugnt med släkten och fira påsk. Kommer nog bli bra, speciellt när Susanne inte är där och bråkar. Får skuldkänslor när jag tänker så, men jag kan inte hjälpa det. Hon var knappt min mamma.

Så mycket känslor, ännu mer tomhet. Jag sprängs. Imploderar. Det är mycket nu men det kommer bara bli mer. Fuck, jag är rädd.