Tänker, undermedvetet

Fick mer ångest igår bcuz off things och folk anklagar mig för grejer som inte är sanna och man ba wtf?? Det värsta är när de inte tror på en för dem har liksom redan bestämt sig att det är så. Jävla idiot, aja vill inte tänka på det för vill inte få mer ångest. Min lösning på allt. Kids, don't try that at home.

Anyway Chicken kom förbi efter jag hade dansat av mig igen och åt massa mat, hon är så jävla liten i dont get iiit. Jag börjar tänka att jag måste sluta prioritera mat, och typ köpa kläder istället.. För att jag vill gå ner i vikt, man ba smart, inte alls ohälsosamt eller så. Sluta tänk så im fine af. hahah
Men jag kollade på gamla bilder och jag har faktiskt gått upp lite, men jag har ju faktiskt blivit snyggare, fått en fine booty och mår mycket bättre. Men ändå säger någon lite jävla röst att "du borde sluta äta", "du borde börja spy" (twice the taste, zero the carbs) <-- inte kul alls. Kommer den någonsin försvinna helt? De flesta säger ju att det inte gör det.. Blir så trött på träningshetsen, man ska vara RIPPED liksom why? Jag gillar själv inte så mycket muskler på verken killar eller tjejer, även fast det kan va najs att kolla på såklart. Fast omg, jag tyckte inte det var najs att kolla på för några år sen innan träningshetsen, insåg precis den undermedvetna processen som sociala medier pumpar in i oss. Scary shit alltså.¨

Fyfan vad man påverkas ändå, innan gillade jag ju verkligen tjocka killar, ca 120kg var gosigt, med lite hår också and i was home. Men nu vet jag inte vad jag har för typ, tänder nog inte så mycket på utseende längre, utan mer på hjärnan, tankar, funderingar och självinsikt är jävligt sexigt.
Sen är det klart att jag har alltid och kommer alltid smälta för en kille med massa tatueringar och lite skägg och kanske någon piercing, det är ju ganska svårt att stå emot faktiskt! Men jag gillar inte folk som uppenbart vet att de är snygga. Men det är ju också ganska skevt, varför vill jag ha någon som inte inser sin fulla potential? Jag förespråkar ofta att kvinnor ska inse deras fulla potential, men ändå tänker jag inte så när jag letar efter en partner. Uppenbarligen är samhällsstrukturen mycket undermedveten i min egen hjärna också, och precis som alla andra är jag en hycklare. Folk kan bli arga på det men det är också hyckleri, för att personen som blir arg över det har antagligen hycklat några gånger i sitt eget liv.
Varför dömer vi andra baserat på våra egna handlingar? Varför är det så lätt att rättfärdiga våra egna handlingar?

Detta blev ett väldigt tänkande blogginlägg. I like it.