The last story from my negative side..

Mycket tråkigt text som ni kanske vill läsa ifall ni har sömnproblem, behöver sova eller sådant! Men fan i mig, det är sista gången. Är trött på mitt nuvarande livssituation, trött på att inget hända, trött på allt jag rör gå sönder, på att allt jag säger eller försöka förklara anses som ett skämt, eller förstör något. Så, for the last time.. BIG TIME TEXT.


Och vi börjar historian med ett GOD DAMNIT! Sedan länge har jag försökt förstå, förstår hur man visa att man faktiskt tycka om någon, varför så många agera såsom de agera men inte jag för att jag inte anser det som "logiskt".

Jag ser nästan allting ifrån olika perspektiv, många fördelar där. Jag kan dra flertals slutsatser, säger lätt vad som är för och nackdelen i något och ser saker på andra sätt. MEN, nackdelarna är så grymma.. nackdelarna att inte veta ifall något är bra eller dåligt, nackdelarna i att ser en mening och kunna säger dussintals olika betydelsen i den.. det gör en galen.

Exempel: När jag försöka snacka med en tjej, som jag kanske börjar gilla, och försöka visa det. Det går oftast enbart åt helvete för hon kanske missförstår mig, eller jag misstolkar hennes "signaler". Och med "signaler" menar jag inte klockslag, lampor etc.. utan till exempel "Du är fin". Säger en tjej det till mig då beror det på hur väl jag känner henne / hur länge jag har pratat med henne och baserat på det hur JAG tolkar det.
Men nu är vi alla människor annorlunda, och många kanske säger sådant för att vara "artiga", för att "flörta" , eller för att de menar det? Tänk er, så fort någon säger något, vad som helst, till er.. och det poppar upp 500 tolkningar, misstolkningar, åsikter, perspektiv av orden, vinklar av meningen och så mycket mera i er huvud och ni sitter där och tänker.. "hur exakt menar hon/han"? Så har jag det varenda jevla gång.. det är ett helvete. Och jag har försökt låta bli, vara som en av mina vänner denna "meh" stilen. Att tacka, ta emot, kanske återge and that's it.. Jag kan inte det.. jag kan inte vara denna "meh, jag bry mig inte" typen. Jag kan inte, inte tänka på dessa olika perspektiver av orden, vinklarna av meningen, böja och vända vartenda kurva i vartenda bokstav.

Hahah nej, jag sitter inte och läsa om någons text om och om och om igen innan jag svara.. läsa, svara, radera. That's it.. men under denna "läsa" perioden där kommer det upp dussintals tankar. "Hur menar hon nu?" "Borde jag försöka vara lite kaxigt och skriva "snygging" tillbaks"? "Borde jag avsluta med en puss och kram?`" "Baserat på hur jag känner henne, skulle hon ta det sluta skriva med mig ifall jag ger henne komplimanger bara för att hon då anser mig creepy?" Sådana tankar, och många många andra kommer upp i samma helvetes sekund. Och det gör en väldigt.. väldigt förvirrande då man inte vet längre vad som är rätt och vad som är fel.

Samt det, så äger man ingen riktigt "personlighet" längre. För man inte vet vad som anses bra, vad som anses dåligt. Men nu är jag sådan som inte bry mig om vad andra tycker om mitt utseende. Under mitt uppväxt i Tyskland så har jag upplevt så mycket skit, nekande av min existens, nära på att dö, att jag verkligen.. inte bry mig om mitt utseende eller vad andra tycker om den. MEN, som människa så har jag känslor, som människa så vill jag bara ha denna underbara stunden med en annan, säger hur mycket personen betyder, krama om den och bara njuta av studen tillsammans.

DÄR, mina damer och herrar kommer vi till en mycket enkel slutsats: Vad jag önskar mig djupt ur hjärtat: Ett fast förhållande, 1 person för resten av livet.
VAD är problemet: JAG ÄR KASS PÅ ATT VARA SINGEL. Jag övertänka, jag vet inte vad som är rätt och fel, jag vet inte hur mycket man borde säga till en person och hur mycket inte. FOR GOD SAKE, jag blev ihop med en människa över internet. Vi var ihop i 3 år och träffades 8 gånger på 3 år. ÅTTA GÅNGER PÅ 3 ÅR!OCH HON BOR I FINLAND! Vi blev ihop utan att ha träffats innan.. varför? KÄRLEK, det kallas för kärlek. Pålitligheten, tiden man spenderade framför datorn och chatta, sitta vid webcam och räkna sekunderna innan man ses igen.. oh vad jag saknar de känslorna mot en annan människa. Bara längta.. Men numera verka sådant vara HELT omöjligt.. Varför? För människor har slutat lita på varandra. För ordet "kärlek" har missbrukats och blivit våldtagen av mänskligheten i så många många år att vi inte längre verkligen tror på det. ELLER för att man har träffat några idioter i sitt liv och därpå börjat säga "Jag vill inte längre blir sårad". MEN DU KOMMER BLIR SÅRAD! Man kommer alltid blir sårad om man acceptera och välja det. Man kommer alltid uppleva en negativ situation i sitt liv, dissad, dumpat.. Friendzoned. Men det ändra inte faktumet att 1. Det finns folk som har det värre och 2. Att man kan välja tänka annorlunda.

Och idag valde jag valet, att ändra på mig. För fan, jag är trött på min nuvarande situation, så grovt grovt trött. Försökandet att snacka med tjejer? Försöka säger "jag gillar dig" till någon man inte ens har träffat? Gud hon kommer då "galen-stämplar" mig direkt ju. Nej.. jag kommer lägga ned det bara. Jag är en positiv kille, och det krävs mycket, väldigt mycket innan jag säger "argh skit samma". Men jag är bara så trött på att människor har tappat pålitligheten mot varandra.. OCH, av privata själv måste jag bara skriva... JAG ÄR SÅ HELVETES TRÖTT PÅ ATT BOR I DENNA GOD FORSAKEN LAND STÄLLET!! JAG HATAR MIN NUVARANDE LIVSPUNKT SÅ GROVT MYCKET. Wow.. hjälper ju att skriva saker i "Caps" hahah.

Nej men, jag tror att pga min nuvarande bosituation, pga mitt liv alldeles för länge har varit ett ända kaos av otur, misstolkning och missförstånd.. pga jag övertänka allting.. så känner jag ett sådan HAT. Hat mot att allt jag hittills har gjort gått åt helvete, att man inte har någon att skriva sådan seriöst med.. varför? Folk har inte tiden längre för sådant.. Jag minns när jag satte i 10 timmar sträck vid en dator och chattade med någon bara för att finnas där, lyssna och bry mig. Men sådant kan inte folk mera idag "Oj jag är trött" "Oj jag hade inte tänkt detta skulle ta tid".. Jag är bara så grymt less på att folk inte längre bry sig.. Så jag kommer bara lägga ned allt, för av responsen man får så verka det inte vara värt det.. Det känns inte värt att försöka leva livet såhär som jag gör, just nu i ögonblicket, ifall resultaten inte är något vidare.

För att förklara det simpelt: Tänk er att ni ger och ger och ger och ger.. men aldrig får tillbaks på samma sätt, samma mängd eller i huvudtaget. Och till slut.. så har ni inget mer att ger och vill gå tillbaks för att hämta mera att ger. Just nu är jag där.. jag har inget mer att ger.. så jag går tillbaks för att hämta mera. Men det är osäkert på när jag kommer tillbaks, osäkert på ifall jag VILL kommer tillbaks och om jag kommer vara densamma när jag är tillbaks. Jag tror det bar är så, när man har upplevt sitt liv sådär, när man ser allting ifrån så många olika vinklar.. kämpa för att hålla sig till det positiva och bara det positiva. Nån dag, kommer ifrån någon, något ett ord.. en händelse och allting faller ihop. Jag har fått höra att jag skulle göra en utmärkt psykolog, ifrån vuxna och ungdomar. Men det de personerna borde veta är.. den som lyssna på alla och allt, den som alltid bry sig.. är den som oftast minst blir brydd om.

Men en sak kommer aldrig att förändras hos mig, jag kommer aldrig kunna sluta bry mig. Vad som än sker.. för jag känner bara inte till något annat än att bry mig. Känner jag dig eller ej, spelar ingen roll. Har du hjärtproblem eller snarka i sömnen, det spelar ingen roll.. har vi möts eller bara snackat i några månader.. det spelar ingen roll. Jag bry mig i alla fall.

"Någon bry sig alltid" - Allmänheten