Och så skall man vänta ännu en månad..

Besvikelse efter besvikelse.. så jevla trött på detta schema som jag går just nu i livet. Det är tufft att ha vänner som lyckas utan att röra ett finger, som får allt upp körd i arslet medan man själv kämpa sig blodigt för att få en jevla krona.

Nu är man inskriven i Jobbgarantin men måste vänta ÄNNU en månad (slutet av Februrari) för att få denna lilla fickpeng som jag behöver så enormt mycket för att äntligen komma igång med mina planer. Klart visste jag att den inte skulle komma på en gång, men åtminstone på slutet av Januari såsom jag blev tillsagd. Nej då, ännu en månad av värdelöst väntande, går på informationsmöter vars information jag redan vet och bara vänta medan man blir nekad på vartenda lilla jobb pga jag inte har erfarenheterna eller bara bor i denna helvetes skithåla av skogen...

Ooh ja jag är sur, sur på att saker inte rulla igång, sur på att jag alltid måste vänta, alltid blir nekad och aldrig kommer igång med mina planer vars de därpå blir misslyckad.

Nåväl, bara att acceptera läget och fortsätta som vanligt. Fortsätta väntande, nekande och avvaktande. Fortsätta svika vänner pga planer man har gjort inte blir av.. fortsätta bor i denna skogen som är muren mellan mig och jobbet. Ooh vad jag hatar detta här, denna tiden i mitt liv där jag bor mitt ute i ingenstans och pga detta inte får jobb. Att jag inte får resurserna för att kommer igång i livet, att jag ser vänner som njuta av deras livets tillgång, allt de får rakt in i käften, förtuggad och klart medan jag själv bara fortsätta avvakta. Så trött man är på denna tiden.. börjar får huvudvärk pga det.