emo

Jag har ingenting, och jag behöver ingenting längre.
Men ändå dyker tankarna upp om att jag behöver dig, så jag försöker få tag på dig, och för en sekund låtsas som om du bryr dig, för en liten stund låtsas som om jag är värd din tid.
Det gör så jävla ont att veta att jag hade dödat för att du skulle kunna lägga märke till mig. Jag vill skrika " JAG ÄR HÄR ". Men mest av allt vill jag att du ska höra mig.
Det som sårar mig mest är att hur mycket jag än skriker, och hur mycket jag än vill ha din uppmärksamhet - så kommer jag aldrig få den. Då är jag tillbaka på ruta ett, tänker på hur det hade varit om du hade brytt dig. på hur det hade varit om någon hade brytt sig. Men det kommer aldrig att hända. Vad jag än gör så kommer du aldrig att förstå hur mycket du faktiskt betyder. Jag hade offrat mycket för dig, men du hade inte gjort detsamma. Det är därför det gör ont.
Egentligen vill jag inte att du ska veta allt detta. Jag vill att du ska tro att jag mår bra utan dig, precis som du. Att jag inte behöver dig, precis som du inte behöver mig. Att jag inte tänker på dig, precis som du.
Jag vill att du ska tro att du inte betyder något för mig. För jag vet att jag inte gör det.
Jag vill inte att du ska tro att du kan lura mig tillbaka på en gång, att du ska veta att jag alltid kommer att finnas tillgänglig om du vill ha något att roa dig med.
Jag vill inte att du ska njuta utav hur jag egentligen mår.
Och helt seriöst så vet jag inte hur jag blev såhär. Känner mig som en desperat jobbig idiot som söker uppmärksamhet.. Och detta känns fel. Jag vill inte att du ska veta, men du ville ha sanningen