.

Måste skriva av mig lite nu..
Den jobbiga känslan när det känns som att du stör din vän..att han inte bryr sig om dig längre och allt är ens eget fel..du är hatad av såna som älska dig förut. Men du vill fortfarande se dem va med dem och bara krama dem. Du sårar de som älskar dig mest bara för att du vill va med såna som inte ens bryr sig om dig. Dina vänner försvinner sakta bort,det gör din lycka också.
Du frågar din kompis om du stör han säger nej men låter ändå störd. Du vill bara vara lycklig och må bra,skratta och le. Men det är svårt när du inte har någon att vara lycklig och må bra med, du har ingen att skratta och le med. Saknar folk så det gör ont.Måste bara gå vidare,fastän det är svårt.