Tankar

Jag är elak
Jag är ful
Jag är missförstådd
Jag har förmodligen inte en enda riktig vän i hela världen
Jag är rädd för allting
Jag gråter hela tiden
Jag får aldrig umgås med de människor jag har roligt med
Jag är töntig
Jag kommer aldrig att känna mig älskad
Jag är trött på livet
Jag önskar att jag vore död


Jag hoppas ibland att jag ska våga. Att den kalla eggen skulle göra allting bra igen. När blodets sötma rann ur mig skulle jag känna mig lycklig. När Handleden sakta domnade bort skulle jag inte tänka på allt dåligt längre. Jag kommer inte våga, inte nu, inte ikväll, men kanske någon dag, när smärtan är för svår. Då får jag veta om det finns en enda person i hela världen som älskar mig, den personen skull stoppa mig, hjälpa mig.