Riktigt namn:
Mi :* Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Straight
Intresse:
Musik
Bor:
Med någon
Politik:
Inte valt
Dricker:
Juice
Musikstil:
Pop
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2008-09-03
TYCKS? :D
Grattis jäääätte mkt efterskott Carro :(
förlåt att det tog 5 månader att spela in den
PUSS windian HHAHA btw fuckade upp i slutet men det bjuder vi på <3
LOVE YOU GIRL
Charmigt eller nåt haha C:
mitt hår är krulli krull krull för va ute i regnet och träffa Puff, Maja, Johan, Marcus och nån till c: med Mille förstås<3
det var nice
HÖG VOLYYYYYYYYYM!! JUST DO IT! D: <object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/JWPE1Dd2QVo&hl=sv&fs=1&"><param name="allowFullScreen" value="true"><param name="allow&s;criptaccess" value="always"><embed src="http://www.youtube.com/v/JWPE1Dd2QVo&hl=sv&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allow&s;criptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344">
er reaktion?
|
v
Ska jag vara ärlig så höjde jag jävligt mkt och det gjord mig så jävla rädd där så jag seriöst fick hjärt
attack! XD!
Jag är lix rädd fö sånt shit .___. </3
Man tror seriöst at vi är tvillingar istället för att jag är tvilling med wiille :O
Fast ja,,,han är jätte jobbig och han tar mina grejer oc tror att han är värsta snygg .....
Döda honom åt mig någon? :O
Visst är han ful? Dx
JAG ÄR SÅ ÖVER HAPPYY!! :D:DD:DDDDD:DD!!
Först tidigare idag hade jag uppsjungning på musiken och jag fick MVG! :D:D:D:D!!!!!!
Sen igår så var jag på autition till intagningen för skol orkestern och JAG KOM IN PÅ SÅNG / Akustisk gitarr!!!!!!!!! JAG ÄR SÅ GLAD! :D:D
alltså fattar ni.. jag går i vanlig klass.. och konkurrerade mot 13 andra om sång platsen! :OO
varav de valde mig, siri, frida, alexander och ludvig på sång :SS
det är typ 7 till som är så grymt bra och alla går i kultur klass ! >__<
omg...
helt salig är jag :D
ska bli kul att bevisa för hela skolan att jag kan spela live and stuff (A)
hihihii
PUSSS ALLA SOM LÄSTE! :D<333 tack mille för ditt stöd, ily<3 :**********
Laddar upp denna snabbt. Inte hunnit renskriva så ni fårklara er med alla felen :) haha
haha skriven ur en killes perspektiv.. och skulle tro att årtiden är fel med men hinner icke ändra! XD
Dagen mitt liv blev nåt mer
-Hallå? Jorden anropar Mars? Eller snarare Pluto kanske.
Jag ryckte till av det plötsliga tilltalet och tittade runt mig.
Alla i klassen såg ut att stirra på mig och jag kände mig som ett fån som satt där,
Och stirrande febrilt efter ledtrådar vad magistern frågat mig.
Olof lät blicken dröja vid mig och upprepade sedan sin fråga.
- Vad har du för framtidsplaner Lucas?
Har du tänkt bli dagdrömmare på heltid eller?
Skratt spred sig i rummet samtidigt som jag kände hur det blev hett i ansiktet.
- Nej. självklart inte Magistern harklade jag fram och tittade generande ut genom fönstret.
- Bra det. Svarade Magistern lite förstrött samtidigt som klockan ringde ut och jag flydde tacksamt ut från klassrummet.
Japp. Lucas, det är jag det. Jag går just nu andra året i gymnasiet på Estet bild.
Enligt mig flyter livet inte alltid på som jag vill. Jag är väl känd som den största dagdrömmaren på skolan. Mina lärare har vid detta laget insett att jag är ett hopplöst fall på lektionerna. Så de struntar oftast i att ställa frågor till mig. Det hela brukar oftast sluta att jag inte ens hör frågan de ställer. Det var just det som det hände precis.
Jag har aldrig haft någon riktig kompis i mitt liv eftersom jag alltid flyttar omkring.
Det är väl enda gången nu, som jag stannat på samma ställe i över 1 år. Mina föräldrar byter jobb jämt och ständigt och flyttar som om de var tokiga.
När jag inte sitter på lektioner och dagdrömmer sitter jag på min privata bänk på skolans ena hörn på innergården. Där får jag alltid vara ifred samtidigt som jag är kreativ med mitt ritblock.
Det var väl där någonstans allting startade.
Där på min privata bänk en kylig, men solig vårdag.
Jag drog en suck lätt suck när den sköna vårvinden mjukt smekte min kind.
Åh vad skönt det skulle bli när sommaren äntligen kom.
Jag drog försiktigt runt penseln. Det som senare skulle bli små rosa körsbärs blommor var nu bara rosa prickar med lite skugga. Men omgivningen i bilden var redan klar.
När jag höll på att rita som mest fick jag höra ett kittlande ljud som kom någonstans bakifrån.
Jag vände mig sakta om för att se vad som åstadkommit detta underbara skratt.
Vad jag fick se tog hastigt andan ur mig. Jag kunde känna hur penseln sakta gled ur mitt grepp.
Hon var något av de vackraste varelser jag sett. Där hon skrattande stod med armarna runt en brun medelstor hund kunde jag svära på att det jag såg var en ängel.
Vinden grep tag i hennes rödbruna hår så att det svävande såg ut som en guld. När ljudet av hennes röst, hennes skratt. När detta nådde mina öron visste jag att jag var förlorad.
Det kändes som om det var en drag kraft mellan henne och mig.
Som om hon kunde läsa mina tankar lyfte hon blicken och våra ögon möttes.
Jag kände sakta hur den dumma rodnaden spred sig på mina kinder och vände tvärt på huvudet.
Åh, varför är jag alltid så mesig för? Hon tittade ju bara på mig. Nu tror hon säkert att jag är en läskig typ som spionerar på flickor sådär i smyg. Men när jag återigen kastar en blick mot henne ser jag att hon tittar undrande på mig. Men hon står ju och ler..? Då är allt väl inte helt galet eller?
Jag ler försiktigt tillbaka.
Plötsligt ser jag hur hon ropar på sin hund och går mot mig!!
Mitt hjärta börjar slå så fruktansvärt hårt i bröstet att jag får svårt att andas.
Vad ska jag göra? Vad ska jag säga? Tänk så skämmer jag ut mig helt?
Samtidigt som tusen tankar far runt i mitt huvud hinner hon komma fram och sätta sig på bänken precis bredvid.
- Hej.
Jag tittade panikslaget på henne men tog sedan ett djupt andetag.
Vad fånig jag är tänker jag skrattande för mig själv.
- Hejsan!
Hon tittar lite smått undrande på mig men förstår tillslut att jag är ovan vid en sådan situation som denna.
- Är det du som målat det där? Säger hon och pekar nyfiket på målningen jag har framför mig. Även om det är en rätt självklar fråga.
- Jadå. Säger jag osäkert. Eftersom folk inte brukar kommentera min konst så vet jag inte om dom är bra gjorda eller inte.
Hon böjer sig förbi mig för att komma närmare målningen och hennes hår snuddar precis mitt ansikte. En doft av viol slår över mig och jag blir helt mållös. Jag har nog inte känt en mer underbar doft när jag tänker efter. Just där och då blir jag helt fast frusen på bänken bredvid henne. Helt orörlig.
Jag drar lättat en suck och slappnar av när hon slutligen sakta drar sig tillbaka, fortfarande med blicken på målningen.
- Den är jätte vacker. Säger hon och ett leende växer fram på hennes läppar.
Först kan jag inte säga något för bara tanken på att hon uppskattar det jag målat är helt osannolikt.
- Tack! Säger jag en aning generad.
Vår konversation går lite segt i början men snart flyter det hela på som en dans och det känns som om vi kan prata om allt med varandra även om vi nyss träffades.
Där sitter hon, och här sitter jag. På en liten bänk framför ett körsbärs träd och pratar om allt mellan himmel och jord och daggmask. Hon berättar om sig själv och jag får reda på att hon går på stans andra gymnasie skola på naturvetenskap och hon bor endast 10 minuter från mig. Ingen av oss är medveten om tiden som bara tickar förbi men roligt har vi! Jag tror nog aldrig jag har haft så roligt i mitt liv och känt att jag har något gemensamt med någon annan. Jag njöt av varenda sekund där med henne och när skymningen slutligen kom och vinden inte var lika varm och vänlig längre var vi båda tvungna att dra hemåt.
Jag ställer mig upp och är tvungen att dra upp henne från bänken. Våra ben är helt bort domnade på grund av att vi suttit stilla hela tiden. Hon håller nästan på att ramla över mig.
- Hahaha. Jag kunde inte låta bli att skratta och hon tittade först lite surt på mig men föll sedan in i mitt skratt också.
Där stod vi skrattande böjda över varandra ett tag innan jag torkade bort tårarna.
- Jag antar att du måste gå hem nu innan dina föräldrar undrar var du är?
- Jag måste nog det ja. Säger hon och ler lite sådär snett.
Jag vet inte vad jag ska göra men jag måste säga det nu annars kanske jag aldrig får se henne igen. Eller jag menar, hon kanske aldrig vill se mig igen efter detta.
- Får jag se dig fler gånger? Frågar jag tveksamt och känner igen hur det hettar till i ansiktet. Men som tur är har det hunnit bli så pass mörkt att man inte ser det ändå.
- Jadå det är klart! Säger hon lite förvånat. Vad trodde du? Jag vill lära känna dig mer så det är väl självklart.
Mitt hjärta slår plötsligt dubbla slag och innan jag vet av det så böjer hon sig fram och pussar mig lätt på munnen. Lika lätt som en vindpust och jag hinner inte reagera förrän hon är några meter bort.
Jag hör henne som om hon stod precis bredvid mig.
- Vi kan väl ses imorgon eftermiddag klockan 3 utanför kiosken på stan?
Jag får inte ut ett ord men lyfter handen pch vinkar. Men jag tror nog hon förstår ändå hur glad jag är.
Hon och jag. Vi hörde ihop redan från första början.
