Riktigt namn:
Jennifer Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Nörda
Bor:
Med någon
Politik:
Pirat
Dricker:
Diverse
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Hårdrock
Medlem sedan:
2013-12-28
*Lutar mig tillbaka i datastolen, stirrar upp i taket och känner tyngden från mina axlar lossna. Nu slipper jag lådsas.*
Kom precis hem från en kompis. Var meningen att jag och några till skulle ha Avatar - The Last Airbender maraton (alltså serien då) men jag tyckte ärligt talat inte den var så bra som dem beskrev den o.0 Visst filmen hade jag sett innan och hade tyckt den var bra, men inte serien. Kunde inte ta den seriöst... <.< Dessutom hade jag ingen ork eller motivation till att faktiskt titta på den och försöka ta reda på om den blev bättre.
Näe... säger bara en sak. FUCK THAT SHIT. Nu sitter jag här med geisha, fyra Powerking och min dator. Utmärkt! Duktig osocial jävel jag är.
So much I wanna say
So much I wanna do
I should give it a chance
maybe it'll break through
So much I wanna feel
So much I wanna hear
Putting in another gear
and I know i'm doomed
Do you wanna know
what I really feel?
The truth is i'm scared
for it to be a dream
I don't wanna be broken
laughed at and stepped on
I wanna be fearless
and not worry at all
Bläääää jag sa att jag ville bort från all drama och ändå lyckas jag komma tillbaka till den på något vis.. Det är inte det att jag saknar den men... FUCK. Kan bara inte låta bli att skriva texter om det jag tänker på - och jag tänker mycket.
Det är så jag skalar av mig allt.
Har fått så jävla mycket komplex och blivit så kroppsfixerad vad det gäller mig själv så det är nästan skrämmande..
Hatar att jag känner så, och det enda sättet för mig att ändra på det är att göra så jag är nöjd med hur jag ser ut. Vilket betyder att jag måste tänka på vad jag äter och börja träna med.. Och jag som är så lat och glömsk, eller kanske omotiverad är rätt ord att förklara mig på. Helvetes jävla skit.
Alltså en sak förstår jag inte...
När man bor i en liten sketen stad som Ö-vik, så vet man på ett ungefär vilka alla är. Man har sett vilka de umgås med, hur de är och allt sånt där. Då finns det ju vissa som man lägger extra märke till för att de är populära eller är duktig på att sticka ut i mängden, och om man INTE är en sådan person så får man vara nöjd med att bara se på, inte för att jag har brytt mig särskilt mycket men.. Man tror ju då att de är fullt upptagen med sina egna liv och inte ens lägger märke till en. MEN VARFÖR. ADDAR. Dem då isåfall dig isåfall på typ facebook? Man har liksom inte ens pratat med människan och ändå får man en vänförfrågan.
Allt står still.. till och med jag.
Jag vet vad jag vill, men jag är för svag.
Även fast tiden passerar, står jag kvar.
Står still på gatan, dag för dag..
Ser alla växa ifrån mig.
Det går så fort, jag hinner inte med.
Inser att det faktiskt kvittar.
Vill vara mig själv, går min egen väg.
Kan inte göra mina val utifrån andras ord.
Kan inte stå kvar, det gör för ont.
Kommer känna mig svag och instängd.
Vill ut och fånga det som jag vill ha.
För då är jag fri... Då är jag vid liv. <body style="background:url(http://i206.photobucket.com/albums/bb29/kim4frankie/contact%20tables/dance.jpg?t=1192718225) no-repeat fixed; background-size:100%; background-color:#000;">
Fan va jag e less på å känna känslor. Fuck that shit. Orkar seriöst inte, känner mig så jäkla skör och bräcklig. Varför kan inte jag vara en sådan där kallhjärtad jävel? Som bara kan säga nej, inte bry sig om något annat sen vända sig om och gå utan tvivel. Skulle vara en sådan lättnad. Om så bara för en dag. Jag skulle njuta så uti helvete.
Vill bara låsa in mig i musik och hoppas att den kan göra mig starkare.
