Öhöö har skolmöte idag. Asså det är så jävla jobbigt pallar ej. Har inte varit i skolan på typ en månad och att träffa personerna där e typ värsta mardrömmen. Och jag tror inte häller att jag kommer få något bra besked. Jag har sökt för att plugga distans (så jag klarar av skolan över huvud taget) men det som stod i mailet är att vi ska "diskutera om hur vi ska lägga upp mitt skolarbete". Låter inte direkt som att jag får distans då... Aja , jag kan väl alltid försörja mig genom att sälja knark? Nej jag driver. De är för jobbigt. Pundare på plattan drömmen nr 1.
Nu tänker jag dö lite i soffan för det känns som en bra ide. Vi hörs och ses
Vill strypa min lillebror så hårt just nu. (lugn jag kommer inte) Han är den mäst irriterande individen på denna jord. Jag klarar inte av höga eller störande ljud. Han gör båda av dom och om man ber honom sluta lugnt får man säga det 4 ggr och då slutar han. Tar MAX och då menar jag MAX 5 minuter tills han börjar igen och då lyssnar han inte utan fortsätter.
Asså min panik och ångest har blivigt sååå mycket värre sedan jag flyttade t pappa. Aggritionsproblem och någon som knappt klarar av att någon anfdas funkar inte så jäkla bra.
Tänker helt seriöst snart flytta ut till någon parkbänk för klarar inte av det. Om någon vill erbjuda mig en karton att sova på så skicka den hit :I
Att bo i en etta med två andra personer var en av dom har obehandlad adhd är ju värsta drömmen " :))) "
Går just nu runt i cirklar för det gör så jävla ont att vara mig just nu. Självhatet är på topp nu. Sertralinet skulle göra allt värre den försat tiden (vad det nu betyder) och antar väl att det är det som händer eller av den anledningen att jag inte fått vara själv på 3 dagar och kan inte känna någonting när andra är runt mig. Jag är inte äns ledsen då. Bara helt neutral. Nackdelen är väl att alla kännslor som skulle gått ut då kommer ut på en och samma gång nu när jag är ensam. Det är så sjukt mysigt just nu "::::)))))))"
AHHH MÅR SÅ BRA NU! MIN POJKVÄN IGNORERADE OCH SA INGENTING NÄR JAG MÅDDE SÅ DÅLIGT ATT JAG BOKSTAVLIGTALAT STOD MED TABLETTERNA I HANDEN. OCH NU SKÄMTAR HAN BORT DET NÄR JAG SKREV OM DET I EN GRUPPCHATT. JUSTE HAN HAR IGGAT MINA SENASTE TVÅ SMS OCKSÅ.
AHAHAHAHAHA ÄLSKAR MIG SJÄLV JUST NU ":DDDDDD"
Jag klarar inte av andra mänskor som lyckas ta sig ifrån psykisk ohälsa just nu för att jag vet själv att jag aldrig kommer hamna där. Juste, jag får även panik ut av att titta mig i spegeln eller mig själv i kameran. Asså det är helt sjukt. Det som inte varit där kan jag inte äns beskriva för men det är som att när när jag ser mig själv så gör allt så ont. Jag ser bara en misslyckad , ful, äcklig person som bara förstör allting och är helt oälskvärd. Jag gör verkligen allt fel, alla hatar mig och kan inte sluta hetsäta för att i nästa sekund villja köra fingrarna så långt ner i halsen att jag kväver mig själv. Det gör så ont att veta att jag är den personen. Mmm pain ":))))))))))" Jag är så fylld ut av självhat just nu att jag orkar inte.
Toppa det med lite ssri jag fått utskrivet nu. Den första tiden skulle allt tydligen bli värre och om jag redan inte pallar vet jag inte äns om jag vill testa det lel.
Vet inte vad jag sak göra nu. Känner bar att jag vill spy för klarar inte av att vara mig. Öööh död.
Litar inte på någon längre. Folk har skickat soc på mig x antal gånger och nu för någon / några veckor sedan polisen. Jag tänker inte gå in på vad som hände men jag har slutat lita på folk helt. Jag vet helt ärligt inte om jag någonsin kommer kunna lita på någon igen. Jag anförtrodde tillslut bara den jag var alldra närmast med och den jag aldrig trodde skulle göra såhär. Men titta nu. Hon skicka dom på mig och igentligen utan anledning.
Iaf så har typ alla familjerelationer förstörts , går nu inte alls till skola pga mår ännu dåligare ut av händelsen , fallit tillbaka i gamla matvanor och relationen till min pojkvän + alla "vänner" är ganska fuckad.
vet inte vad jag ska göra. Kan inte ventilera någonstans längre för vet inte vad mänskorna är kapabla till att göra. jag är i ganska stort behov ut av att ventilera när någon hör. Jahopp fuck me antar jag ::)
Är så trött på alla lättkränkta veganer just nu. Tror inte dom hade velat att jag hoppade på dom för att dom inte åt animaliska produkter? Bara låta folk få varar ifred och äta sin egen mat så är problemet löst.
ÖÖh, igår när jag vaknade (runt 18...?) så stod två "kompisar" brevid mig. Ok, jag har inte pratat med dom på jättelänge och ena av dom har jag inte träffat sedan i sommras. De har dock försökt ta kontakt med mig i ca en vecka och gjort det tydligt för dom att jag vill inte prata med folk som helt plötsligt börjar bry sig när de får reda på att jag inte mår bra. ÄNDÅ STÅR HORUNGARNA DÄR OCH BA" hej!!!" ?!?!!!!! Kan ju inte köra ut dom eller skrika osv för mamma stod där så jag lotsas att allt är liksom ok.
De erkänner att de sagt till min mamma att jag inte vill leva längre och lite till (vad jag tror) om vad som stod på min privata. Min idiot till morsa kommer inte ta detta bra kort sagt.
Juste de erkännde också att de aldrig skulle tait kontakt med mig igen om det inte vara för att jag mådde dåligt. ASSÅ VA?! Nej så det ni igentligen bara vill göra är att säkerställa att jag inte dör och sedan lämna mig. De har gjort så tidigare och jag vet hur dom fungerar. Dom påstådde att "vi bryr ju oss om dig". AAA SÅ MAN IGNORERAR OCH AVVISAR PERSONEN GÅNG PÅ GÅNG ATT TRÄFFAS OCH SKITER I DEN FULLT UT MEN NÄR PERSONEN MENAR ALVAR MED ATT H*N KOMMER DÖ NEJ DÅ FAN SKA DET BRYS SIG!? Är så jävla trött. De kommer sticka lika snabbt igen. De har gjort så förut och dom säger det rätt ut men samtidigt förnekar dom det?
Jag vågar inte komma nära folk längre just av denna anledning. Alltid om man kommer nära, berättar hemligheter och påriktigt har ett förtroende för personen så kommer h*n försvinna lika snabbt igen. Allt man sagts kommera att sägas vidare och man kan inte lita på dom längre. Det är så med alla jag mött och jag skämtar liksom inte. 110% ut av mina "kompisar" har försvunit och sedan lotsas bry sig om de får reda på något som hänt / händer.
För mig är det lika uppenbart att om man vänder på ett glas fullt med vatten så rinner vattnet ut som att mitt liv inte kommer bli bättre. Jag vet vad som väntar mig och jag vill inte äns hamna där innan jag bestämt mig. Visst man kan aldrig vara 110% säker men det är liksom ganska uppenbart för mig. Jag har dock aldrig sagt när jag tänker avsluta mitt liv. Kan lika gärna vara om 5 år, det ända jag vet är att jag inte vill leva längre. Nu kanske jag är jätteflummig o är korkad men man blir så (jag blir så) när man är arg.
