cestlavies blogg

jag vill att min blogg ska bli intressant, men det lär den nog aldrig bli. jag är inte intressant, jag är tråkig. dessutom har jag inte fotograferat ''på riktigt'' under hela året, saker som jag älskade att göra förut gör mig inte ens intresserad och sånt som folk ansåg att jag var duktig på kan jag inte ens göra längre. hejdå livsglöden och så vidare. känner mig som ett tomt skal som suktar efter innehåll (och fyller alla dansgolv) så som fina Markus sjunger.
jag hade en deep konversation med Jannis på facebook, och det kändes bra. han bryr sig om mig och jag bryr mig om honom PÅ RIKTIGT och det känns väldigt bra. senaste gången någon sa ''jag älskar dig'' till mig var en alkis på Spånga Station, japp, så älskad är jag. det är väldigt lustigt att alla plötsligt vet vad jag heter när de är fattiga på cigaretter. jo, men den där Melli har alltid cigg. så äre. och nu när jag tänker efter har jag nog blivit utnyttjad nästan hela livet. men det kanske är bra? annars hade jag nog inte fyllt någon funktion överhuvudtaget.
jag såg ett lik i torsdags. ett riktigt djävla lik, med en filt över sig. så kan det gå under rusningstid inne i stan och det fick mig att tänka väldigt mycket. hur orättvist allting är egentligen. tänk, tänk om personen under filten verkligen älskade sitt liv, hade en fin familj och verkligen behövdes. personen kanske var skitälskad och var smart, duktig ambitiös och verkligen kom någonstans i livet. så sitter jag här, klagar på precis allt och är så djävla olycklig, hatar allting och inte fyller något syfte överhuvudtaget. borde det inte ha varit jag under den vita filten? jo, det tycker jag nog.

såg Coldplay och Marina igår. det var fint. jaja.
gör te och känner att jag inte orkar något. sväljersväljersväljer men det är en klump i halsen och försöker blinka bort tårarna hela tiden. haha, jag är så patetiiiiiiiiisk. jag har ingenting att vara ledsen för egentligen, men så är det. I'm sad to the fucking core och jag känner mig så djävla tung av sorg.

jag har (egentligen) ingen dator (lånar mammas lite snabbt hehe), ingen mobil och ingen tv.
vi får väl se hur det här går? ska hursomhelst söka jobb så fort som möjligt så att jag kan köpa ett nytt simkort till min telefon och betala räkningarna själv så att inte pappa kan spärra den längre. skulle gått på konsert idag men pappa lämnade mig hemma, haha kul :-)
men om ni vill träffas i veckan så är det bara att skriva här eller på fb/instagram/tumblr/whatever nu när jag inte har ett simkort.
wohooooo, älskar att min pappa inte kan visa några empati/sympati känslor överhuvudtaget och helt ärligt tror att pengar löser precis allting.
nej tack du.

Mår sämst och stannar hemma från skolan idag. Pappa fick mig att må sämre än någonsin och jag orkar inte med honom längre. Tre djävla år kvar. Skulle egentligen ha sett Frank ocean/marina and the diamonds/coldplay idag men det blir nog inte så. Jag blir nog ensam inatt istället vilket är ganska skönt ändå. Bra att jag börjar förstöra mina betyg redan nu, jag trodde att jag skulle klara en månad iallafall. Och jag känner hur den där oron växer i magen för att pappa hotar med att kasta ut mig om jag slutar gå till skolan. Vart fan ska jag ta vägen då?
Förresten sååååååå, träffa mig i veckan snälla? Jag orkar inte vara hemma, måste bort härifrån så mycket jag bara kan. Är det någon som vill ha brev förresten? Kommer nog sitta uppe hela natten utan internet. Jaja, om du vill ha brev så skicka adress i pm

xoxo

jag läste mina gamla ec-inlägg och noterade en hel del saker.
1. jag var precis lika obsessed with Mr.Wolf.
2. jag var töntig SOM FAN.
3. jag var alltid hungrig eller trött och klagade på allt onödigt mycket.
4. jag trodde att jag var så djävla typ........ riiiiiik och cooooool men i själva verket var jag en fattig djävla tönt som egentligen inte ens har/hade några inkomster. (FUCK MONEY)
5. jag var bara allmänt ful, och jag skäms.

vi skyller detta på att jag var fjorton år gammal och gjorde allt för att imponera på folk. haha, fuck that shit. det enda som är likadant är min obsession över Patrick, men den får stanna kvar. hihi.

okej, skolkade två lektioner idag. bra där Melli, verkligen! eller ja, råkade missa första lektionen för att jag såg fel på schemat och så missade jag sista lektionen för att vi hade rast/håltimme i två timmar och alla andra som jag ''känner'' åkte hem/skulle på Winnerbäck och jag hittade inte salen vi skulle vara i så jag åkte hem. kommer även missa hela onsdagen också, alttså.......... hur mycket jag än försöker vara duktig i skolan så går det fan aldrig.
efter skolan så kom Jannis hit och typ..... målade naglarna. haha, prettyyyyy

var på Popaganda med Mimmi igår med och det var fint. det var så djävla grymt på Teddybears. jag dansade som en galning och höll på att ramla omkull flera gånger plus att man fick en och en annan armbåge i ansiktet. MEN DET VAR TREVLIGT. dessutom så var det en kille som stod framför mig som såg exakt ut som Love Antell. det kanske var han också????? vad vet jag. det var en hel del fulla och knäppa människor som började prata med oss PLUS att en kille som var helt borta fotade mig och la upp på instagram?????? dör. vill hitta hans instagram NU PLSSS :(

PLUSSSSS att jag hatar att alla på Popaganda (eller ja festivaler/konserter överhuvudtaget) ALLTID SKA VARA SÅ DJÄVLA SNYGGA. känner mig som en äcklig potatis när jag går runt bland alla dessa snyggheter. och jag har bestämt mig för att bli ihop med någon som har lockigt hår för det är så fiiiiiiiint. insåg det för typ två veckor sedan, att lockigt hår är charmigt och gulligt. HEHE. fast nej, kommer aldrig bli ihop med någon ändå. eller jo, Patrick, i mina drömmar då.

förövrigt så känner jag mig bara så otroligt djävla ledsen utan någon som helst anledning. jag vill bara ligga i sängen och lyssna på musik hela dagarna, röka och höra regnet slå mot fönstret och jag orkar inte prata med folk egentligen, och jag orkar ingenting. jag behöver någon i mitt liv, någon intressant. jag behöver inte en pojk/flickvän, jag behöver bara någon som man kan prata med om precis allt. någon man kan sova med, eller bara dricka te och prata om allt det där fina man lätt glömmer bort.
skolan får mig att må illa. det är inget fel på den i sig, lärarna är okej och eleverna är väl......... mindre okej, men det är ändå inte så farligt. jag saknar Kunskap, jag saknar mina lärare, som faktiskt såg mig på riktigt och jag saknar att strunta i allt. jag vill bara att gymnasiet ska flyta förbi så fort som möjligt utan att jag ska behöva anstränga mig så djävla mycket på den sociala fronten, och sedan BAAAM, när jag är mina arton fyllda så drar jag.
jag vet att allting inte kommer bli så djävla mycket bättre bara för att jag bor i ett annat land, men det spelar ingen roll. jag vill bara bortbortbort.

Ps. ta mig tillbaka till Patrick spelningen, jag behöver känna eufori igen. Ds

JAG HAR SETT PATRICK
FATTAR NI
FÖR DET GÖR INTE JAG
OCH GUD VAD JAG GRÄT
VÄRLDENS FINASTE MÄNNISKA HÖLL MIG I HANDEN UNDER TIDEN HAN SJÖNG A BOY LIKE ME
JAG KAN DÖ LYCKLIGT
ÅHÅHÅHÅH
JAG ÄR SÅ TÖNTIG OCH FANGIRLIG MEN ALLLTSÅ
PATRICK BABY



förresten så träffade jag Erik och Esbjörn (mina förra lärare) inne på popaganda området. blev alldeles jätteglad så jag sprang fram och kramade båda två

idag var jag på furuviks djurpark och fick vakna klockan fem imorse, men det var det värt. vi hade föreläsning med en tjej som hette Ing-Marie (tror jag?) hon är en utav få i världen som kan handskas med schimpanser. hon har uppfostrat alla schimpanser i den djurparken på ett sådant fantastiskt sätt. de beter sig inte som människor, det är hon som beter sig som en schimpans och de accepterar henne som deras mamma. föreläsningen var så djävla vacker och hemsk, sitter och gråter just nu bara när jag tänker på det. alla historier hon berättade om schimpanser hon räddat från att bli turist attraktioner eller från att bete sig som människor till någon löjlig reklam. hon berättade att folk skjuter ihjäl schimpanser i regnskogen och drar iväg schimpansungar från deras döda föräldrar och utnyttjar/säljer vidare/förgriper sig på dem eller bara låter dem dö. jag grät, alla grät. hur fan fick jag reda på det här nu? hur kan alla blunda för hemskheter i världen? vi måste göra någonting, JAG måste göra någonting. det här är så djävla oacceptabelt och jag mår illa. jag skäms för att vara människa, och jag skäms för att jag klagar över mitt liv när man här sånt här. schimpanser är det närmsta djur i släktet vi har, och de känner precis likadant som oss, och när jag hör det här.....
jag vet inte.
jag mår så djävla illa.

jag och Cassie hade tea party, det var väldigt trevligt. efteråt pratade jag med Mimmi och hon ska på Popaganda med mig och det kommer bli så himla perfekt och åh. jag orkar inte ens, vill gråta ihjäl mig av lycka. Patrick Wolf. det låter så otroligt löjligt, men han betyder så mycket. herregud. jag mår ganska bra these days, förutom att jag får en orolig klump i magen varje gång jag tänker på skolan. tänk om jag blir ensam iallafall. äsch. när jag är arton så flyr jag landet troligtvis, och det är inte ens långt kvar.
jag mår som sagt bra, men jag känner mig så djävla tom, på ett obehagligt sätt. som att jag saknar någon eller något. jag behöver någonting som fyller ut det där djävla tomrummet innan jag inte orkar mer.

jaja.