25. / Lies
Mamma ville lukta på min jacka, som tur var kom jag undan.
Tjej, 28 år. Bor i Bromma, Stockholms län. Är offline
cestlavie har inte lagt till några event än.
Mamma ville lukta på min jacka, som tur var kom jag undan.
Jag måste ha världens tråkigaste liv.
Sitter och lyssnar på Niccokick och är hemskt hungrig, fast jag orkar inte riktigt göra något åt det.
Jag vet knappt vad jag känner längre, antingen så mår jag bra eller så mår jag hemskt. Det måste nog vara någonstans där emellan. Jag har förskjutit alla känslor, vill inte tänka på något längre.
Jag tror faktiskt att jag har dyskalkyli, alltså, generella matematiksvårigheter.
Har aldrig förstått hur man gör i matematik och jag kan knappt femmans matte.
Jag är hemma.
Ganska dumt, ja.
Orkade bara inte, och snart kommer jag nog få skäll, men det spelar ingen roll. Jag är van.
(Nån som är arg och bryr sig, det är meningen, SNÄLLA KOM OCH SKRIK IGEN.)
Är man hemsk och sinnessjuk om man önskade att en viss person skulle dö?
Jag läser gamla blogginlägg från min förra blogg och inser att allt är precis likadant.
Jag funderar på att klippa mig, fast jag vet inte hur. HMS.
Jag drömde om honom i natt.
Det kändes så nära, så verkligt, och när jag vaknade så bröt jag ihop. Jag orkar inte leva med mig själv och min otillräcklighet.
(Håller din hand, drömmer det ibland, jag vaknar men känslan den finns kvar.)
Har precis kommit hem från storstaden.
Jag var med Mimmi, och efter ett tag så sprang vi på Alicia & Felicia också!
Jag är ledsen för att jag missade Glasvegas signeringen för att ingen kunde gå med mig. FMLFMLFML.
Var ledsen när jag kom hem osv.....
Men nu lyssnar jag på arabiskmusiiiiiiiiiiiik och ska rökaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
Sen ska jag försökaaaaaaaaaaaaaaaaaa sluta tycka synd om mig själv. Fast det går inte så djävla bra.
VAD ÄR GREJEN?
FUCK MY LIFE
SITTER OCH LYSSNAR PÅ JOHAN PALM!!!!!!
Har precis rökt och lyssnat på Minnen av aprilhimlen, nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra.
Jag trodde att det skulle vara skönt att få vara själv, men det känns bara så... Ensamt.
(Om några år kan vi springa på varandra och säga: SÅ ILLA KAN DET GÅ)
.
.
.
.