Fjortisen är ett flocklevande djur som ofta vid skymningar brukar synas vid McDonalds, även vid sibylla-grillar, i stora gäng. Hanarna känns igen på sitt tuppliknande läte o sitt röd prickiga ansikte där jakten börjar på den mest IQ befriande tjejen börjar med att spela upp sin senaste ringsignal på mobilen. Honorna känns igen på sitt översminkade, konstgjorda utseende och rosa stringtrosor som hänger strax ovanför armhålorna, byxor i barn storlek är vanligt. Fjortisen kan upplevas som ett mycket störande djur då de under sin vandring kan utstötta olika parningsläten, ofta i form av svordomar så som t.ex. tönt, hora osv. Antalet av dessa djur har ökat markant på senare tid vilket har lett till en het diskussion om det är möjligt att skjuta olika delar av populationen.
I takt med telekombranschens allt mer snikna metoder för att locka till sig presumtiva mobiltelefonköpare, framförallt i den yngre målgruppen, så har ett nytt skrämmande fenomen vuxit sig allt kraftigare i vårt avlånga land. Jag talar naturligtvis om mobiltelefonhögtalarterrorismen. Det är sorgligt att se, men på något sätt verkar detta moralens och anständighetens förfall ha fått ett rejält fotfäste bland rikets fjortisar och andra ickemedlemmar av begåvningsreserven.
För ickeinvigda så handlar detta alltså om människor som med hjälp av sina mobiltelefoner spelar upp allehanda kakofonisk smörja så att alla som befinner sig inom en radie (som ökar exponentiellt i takt med decibelnivån) tvingas uthärda det.
Det är samtidigt svårt att utröna var den kausala orsaken till detta förkastliga beteende ligger. Två möjliga teorier är självhävdelse och respektlöshet, där den troligaste förklaringen antagligen är att det handlar om en kombination av de båda. Vidare beror troligtvis det faktum att Stockholms lokaltrafik är drabbat i störst utsträckning på att fjortisar i allmänhet har en viss disposition till att fort bli rastlösa om de inte sysselsätts med folköl och tuggummi, någonting som det råder en viss brist på i bussar, pendeltåg och tunnelbanor.
Något måste göras för att få bukt med detta samhällsproblem. Förhoppningsvis borde det räcka med vissa restriktioner av friheterna hos den berörda delen av befolkningen samt skyddsjakt på fjortisar under vissa bestämda årstider. Vi backar dock inte för mer drastiska åtgärder om det skulle bli nödvändigt. Ingenting får stå i vägen för vår vision om en kollektivtrafik utan pådyvlade störningsmoment.
