Civilstatus:
Singel
Läggning:
Straight
Intresse:
Sex
Bor:
I skogen
Politik:
Politik?
Dricker:
O´boy
Musikstil:
Annat
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2010-04-08
En grupp på Facebook som en del av mina facebookvänner är med på heter:
Vi är INTE rasister, men vi är trötta på att se Sverige förfalla!
Alla som inleder med Jag är inte rasist, MEN känns väldigt fientliga.
Var något nöt på youtube som skrev: Jag är emot rasblandning, men jag är inte rasist för det. Bara för att jag inte gillar att negrer och gulingar blandas behöver jag inte vara rasist
För tråden "Ta kort på ditt senaste spelrelaterade köp"
Senaste spelet är alltså Darksiders. Ett spel som jämförts med Zelda, Portal och spel som God of War.
Verkar rätt awesome.
Bytte till mig detta spel från Assasins Creed 2.
Synd bara att min projektorlampa sprängdes igår.
Jag har sett ett mönster när jag spelar TV-spel där man kan välja kön och förmågor.
Jag heter ständigt Tuve.
Jag är alltid en kvinna om jag kan välja kön.
Mestadels rödhårig kvinna.
Och är alltid offensiv.
Just nu tex så spelar jag Dragon Age. Jag spelar en rödhårig kvinna vid namn Tuve som är en fighter som är grym på svärd och tål stryk. Däremot är magi inte något hon är bra på. Lite samma sak var det på Mass Effect. Kvinna där, rödhårig som kör mer på hårda angrepp. Fable II, nästan samma sak. Har faktiskt tagit bort en stor del av mina magiförmågor på min karaktär i det spelet för att göra spelet lite mer utmanande.
Jag vill inte komma någonstans med detta. Bara en grej jag kom och tänka på.
Det är inte så att jag vill vara en rödhårig kvinna i verkligheten, fast det skulle nog vara awesome. Och jag ogillar att slåss. Däremot har jag alltid känt mig som en beskyddare som gärna är den som åker på stryk mer än mina vänner.
Magi vs rå styrka och uthållighet
Hur är du? Hur skulle du vara om du var en spelkaraktär eller bodde i en fantasyvärld överhuvudtaget?
Jag tror nog att jag skulle vara en fighter isådanafall med en lättare kunskap i magi. Men i det stora hela en som använder fysik. Jag tror nog att jag skulle vara rätt resistent mot magi om används mot mig.
Detta är ett enastående arbete, jag lämnade filmen förvånad över hur begåvad Wes Anderson var. Hade inte en stor förväntan då jag inte gillar hans andra filmer. Men här ser man fantasin och den kreativitet som verkligen imponerande. Jag njöt av varje ögonblick.
Handlingen kretsar kring Mr Fox (röst av George Clooney) som beslutar om att börja stjäla kycklingar från sin granne Walter Baggis (människa), ägare till en kyckling och jordbruks-imperium. Den strid som inträder mellan Mr Fox gäng med djur, och de tre storbönderna, eskalerar till ett krig. Det är det grundläggande temat i handlingen. Det som räknas i den här filmen är genomförandet och dess stora humor. Rolig, ovanlig, intelligent, jag blev mycket glad av varje scen. Jag rekommenderar absolut denna film.
Alice resa börjar vid en plats där hon känner sig utanför bland överklassen. De gör inget som kan kännas udda medan Alice huvud vimsar lite smått iväg och lägger märke till saker som ingen annan bryr sig om. Som tex vart fåglarna flyger.
För första gången (vad jag kan förstå) regisserar Burton en historia med en kvinnlig huvudperson. På grund av hans eventuella oförmåga att göra henne stark och intressant nog är Alice en tråkig karaktär och kastar bort de goda chanserna att dra nytta av Mia Wasikowska talang. Ansvaret för att hålla uppmärksamheten hos allmänheten faller ännu en gång på Johnny Depps händer som denna gång, inte kunde göra karaktären Hatter speciellt njutbar.
Han kändes som Willy Wonkas tvillingbror fast ovårdad.
Jag tyckte den var rätt mysig att se på, men kände mig inte alls dragen i dess fantasivärld trots att jag såg den i 3D.
För övrigt, tror ni inte att Wonderland och Oz är samma värld?
Det hade varit en intressant historia. Wonderland och Oz krigar mot varandra eller något annat skumt.
Nu åker tankarna iväg.
Alice är söt! Hennes klänningombyten är härligt överdrivna och det ständiga skiftandet på storleken på alla karaktärer var intressant att se. Men annars var det en rätt intetsägande film.
En fest för ögat är en lysande beskrivning för denna film. Häpnadsväckande bild och animation, detta en film som inte gör en besviken.
Vår huvudperson är en pojke som inte besitter mycket gemensamt med sin hövdningviking far. Men när huvudpersonen Hiccup lyckas fånga den mest fruktade draken av sin art så lär han sig att drakarna inte är så som alla vikingar tror att de är.
Det jag tyckte bäst om var relationen mellan Hiccup och draken. Detta gjordes med underbart och vi ser deras relation utvecklas över en serie scener som gjordes med stor humor, uttryck och känslor.
3D-effekterna är verkligen bra i jämförelse med andra filmer jag sett i 3D, och jag skulle gå så långt som att säga att vissa scener kändes bättre än i Avatar. De scener som särskilt utmärkte sig var när det var flygande segment där draken svävar över kristallklart hav och häpnadsväckande bakgrunder.
Även om detta är en film som kan verka som om det är uteslutande riktat till den yngre generationen, så kan verkligen alla se denna. Jag hade inte så höga förväntningar till filmen, men jag älskade stilen. Ansiktsyttrycken på människorna och drakarna var grymma, detaljerna på päls, hår och fjäll var otroliga och historien Den var så mys så det var sjukt.
Jag fällde tårar under filmen, skrattade något otroligt ibland och gick ut biografen sjukt nöjd.